Long time no see!
Ledsen för uppehållet, kära läsare! (jag vet att ni finns där, mig lurar ni inte!). Jag vet inte vad som flög i mig.. livet? Grejer har hänt. Endel roliga, endel tråkiga. Endel bara jävligt meningslösa.
Om ni läst min blogg förut så kanske ni vet vem jag menar när jag säger "den konstiga mattanten/tjejen". Om inte; gå tillbaks två inlägg och läs. Eller skit i det och lita på att ni inte behöver veta något om människan innan ni läser. Your call!

Man älskar ju människan, det förstår ni va? Hon sitter och har det skittråkigt, vilket gör att så fort någon kommer fram för att ta mat blir hon glad. Hon säger grejer som, "Varsågod! ...Fast du kan slänga den direkt, för den är rätt äcklig"
Det var i fredags. Vi satt och åt maten som inte ens var särskilt äcklig när en lärare går fram till mattanten/tjejen och börjar skälla ut henne för nåt.
"...Ok. Asså, jag kan be om förlåtelse till dem elever som jag kallade för fitta, men hon var verkligen taskig! Hon kastade potatis på sin kompis och...."
Shit, vad hade hon sagt sa hon?! Oh my!
Jag springer ner på utvecklingssamtal och när jag kommer tillbaks säger min vän.
"Shit, vad du missade värsta grejen med hon tjejen.."
"Vad, att hon blev utskälld?"
"Asså, hon började gråta tillslut."
"VA!? NEEEEJ! Fan vad sämst. Jävla kärringlärare till att vara en fitta. Hon brydde sig ju bara! Åååh, kan vi inte typ gå tillbaks och krama henne eller nåt... Hoppas hon inte slutar."
Och jag hoppas verkligen att hon inte slutar. Hon är ju bästa mattanten/tjejen ever. Vem ska nu ge mig två extra lådor mat som jag kan ge till mor och far? INGEN!

Jag är störd i huvudet.
Detta baserar jag på flera saker. Varav en är min första reaktion. Igår kom jag hem till min kära flickvän och sitter nere på hennes rum. Fönsterrutan vibrerar lite lätt och det låter som en åsksmäll rakt utanför. Jag tänkte inte så mycket mer på det då. En halvtimme senare ringer hennes bror och säger att en bomb har exploderat i Gustavsberg. Det enda jag hör av samtalet är "exploderat" och tänker "Shit. Hoppas det var typ en stor fet missil!" Varför är det min första reaktion? Att det SKA ha varit en missil. Varför gör det mig lite spänd och förhoppningsfull? Tror jag att krig är kul eller vad menar jag?
Därav: Jag är störd i huvudet!

Later that day: Our hero stares at his computer.
Otaliga nätter med dig har gjort mig beroende. Abstinensbesvär. Och jag påstod att sluta knarka var överskattat, det kan ju knappast vara svårt! Hade jag fel? Just one last fix! Jag sitter vid datorn och tittar bak en gång i minuten. Jag vill att telefonen ska vibrera. Men den ligger så sjukt stilla på min tröja. Jag kan svära på att den hånar mig. Jävla telefon. Fyra nätter ska sovas. Fyra nätter ska fördrivas. Fyra nätter ska spenderas utan din varma rygg i mina ögon när ljuset släcks. Fyra år? Otaliga nätter med dig har gjort mig beroende och det är ingen som svarar på abstinenshjälplinjen.

Min syster mäter avstånd i cigaretter, jag mäter i kyssar. Hur många cigarettpaket är du ifrån mig? Hur lång måste en kyss vara för att den ska räcka genom fyra nätter? Blanda fakta med fantasi och jag kan få dig att flyga. Jag svävar bredvid dig men drunknar i det mörka vatten som skvalpar i mitt huvud. Varje droppe ekar högt och ljudet gör händelsen verklig. Men det är din doft som ger verkligheten sin mening.

Fyra nätter är fyra nätter för mycket. Hur kort tid det än är.

-------

Read out loud och gissa vad det står: LIDDLIDDLI.

öppet hus på cyber! trevlig grej kanskekanske!

Jag drömde att jag flög och landade ett stort passagerarflyg. Det var någonstans i ett futuristiskt ryssland där alla pratade engelska. På vägen till skolan läste jag om en kvinna som blev skjuten sex gånger i huvudet och överlevde. Än finns det hopp. När jag var runt tio drömde jag om en flicka som hade en liten vit hund. Det var något om ormar också. Hon skulle resa iväg med hennes far på det stora grå skeppet som stod vid hamnen. Jag umgicks med henne en hel dag och vinkade sedan farväl. Jag grät när jag vaknade. Hon log. Det finns en värld där alla drömmar föds. Det är inte längre där som jag bor.

Mattant.. tjej? Jag vet inte riktigt hur jag ska rubricera henne. Skum är hon i alla fall.
- Kan man få en till sån matlåda?
- Jo...
Hon rotar bland matlådorna. Alla är likadana.
- Här. Den här ser ut som du.
Hon räcker över den svettiga matlådan.
- Ehh. Okej. Haha. Tack..
Jag går tillbaks till bordet och vi skrattar åt hela grejen.
- Ohhh. Ska jag ta en till? Jaaafan. Det ska jag!
Jag klämmer mig förbi alla bord och stolar, fram till människan med maten.
- Kan jag få en till?
- Ännu en?!
- Haha. Jepp!
- Du kan få två!
- Nää. Då dör jag garanterat.
Hon öppnar den blå frigolitlådan som innehåller plastlådorna.
- Mamma då.
- Öh. Va?
- Tänk på mamma.
- Haha. Ja. Öh. Hah...
Hon plockar upp en låda.
- Här!
- Tacktack!
Hon tar upp en låda till.
- En till mamma!
- Öh. haha. eh.
Jag börjar gå iväg. Och hon sliter upp ännu en.
- Och en till pappa!!
- Ehhhh. haha. ok.
Jag tar emot och börjar halvspringa iväg. Jag börjar nästan gråta för att jag måste hålla undan skrattet tills jag kommer till bordet.
- HON ÄR JU SJUK I HUVUDET!

Jag köpte ett par svintüffa skor för en hundring billigare bara för att en flärp i hälen var lite avsliten. Något jag (dvs min syster?) kan sy ihop på två sekunder! SUCKEEERS!

Jag vill gnälla lite på SL, eller är det Connex som man ska gnälla på kanske?
Varför, oh varför, sitter de varenda år vid deras möten och surplar smaklöst kaffe med torkade lussebullar från förra veckan och säger "Ja tamigfan! Det snöar ju på vintern. Ha ha! Det hade jag ju heeelt glömt bort!"?
Jävla idioter. Kan det verkligen vara så svårt? Jag frös fan ihjäl! Och Emma fick sitta i bilkö i minst sjuttio år. (Det är också SL:s fel! På något sätt ÄR det SL:s fel! I KNOW IT ALL!)

Och för att fortsätta i denna sanna gnäll-anda så måste jag ju berätta om människan på saltsjöbanan:

Jag och Emma är på väg hem från en halloweenfest proppfull av hiphoppare och sätter oss på tåget.
"Satan! Jag har ju fan inte råd med resan!"
"Ääh. Jag tror inte de klagar på tre spänn liksom. Det lär ju funka!"
Vi sätter oss på tåget och fanskapet börjar åka. Efter ett tag kommer han, killen som ska avgöra om tre spänn är just tre spänn eller om det är alldeles för lite för att det ska vara roligt.
"Asså. Eeh. Hah. Jag har asså. Öh. Bara sju spänn. Men ehm. Är det lugnt eller?"
Han kollar intensivt på handen med pengarna jag sträckt fram mot honom och funderar.
"Ne! Tiokronorkostardet!"
"Va?"
"Tio kronor!"
"Men.. Jahaa. Ja. Vänta lite då."
Emma börjar, samtidigt som hon pratar i telefon, ta upp sin plånbok. Jag sträcker fram en av Emmas tjugolappar och suckar.
"En tiokronorsbiljett då.."
Han börjar rota i sin ficka efter pengar och sliter upp en näve med småpengar av alla valörer.
Han tar en femkrona och ger mig.
Ååh. så ska man få femkronor också. Jävla idiot. Han hade ju flera tior.
Han tar en enkrona och ger mig.
Det är ju fan inte sant. Är han seriös eller?
Han tar ännu en enkrona och ger mig. Och en till. Sen letar han lite.
Den här killen är ju helt störd. Vafan?
Han tar en fjärde enkrona och ger mig.
"Mmm. Tack som fan, hörru! Nu är det ju bara en krona kvar! Är du säker på att du har en till? Ska du inte ta tillbaks pengarna och ge mig en femma eller vad säger du? Eller? Näääääääädå"
Idioten fortsätter leta men hittar ingen enkrona. Han trycker ner sin feta hand i pengapungen igen och drar upp lite nya småpengar. Han luskar ut en enkrona ur högen och räcker över den till mig.
"TAAAACK hörru. Det där gick ju jävligt smidigt! Idiot..."
Han går iväg.
"Ja asså. jag skulle ju kanske vilja ha en biljett också, om inte det är för mycket begärt?"
"Oj.."
"Helt otroligt.."
Vad fan är grejen med fittor? vad FAN är grejen? Hur orkar man vara en sådan människa? Störd grej. Visst att hans ytrke är jävligt otacksamt, visst att klockan var mycket. MEN DEAL WITH IT, kukjävel. Åhh. Fan vad sur jag var.

Pay it forward. Tre goda gärningar.
När jag och Emma steg av i slussen, allmänt irriterade och hungriga ställer vi oss och beställer en mellanstrips med ketchup på sidan och lite grillkrydda. Framför oss i kön står en kille och röker. Han vänder sig om och säger "Vill nån av er ha en cigg?" Varken Emma eller jag röker. "Nej, det är lugnt!".
Några sekunder efteråt känner jag hur glad jag blev av att han frågade. Att han verkligen inte bara slängde iväg den. Han frågade någon främling istället. Det var en sån sjukt liten grej för honom men jävlar vad det gjorde min dag. Kan inte alla tänka efter lite, fråga människan bakom i kön om han/hon vill ha det sista på ciggen. Det kan rädda någons liv.