kryss.
varför letar sig tårarna så snabbt fram ur dig?
varför bor de så nära ytan?
jag försöker finnas där med papper
men pappret torkar bara tårarna som syns.
kan vi starta ett krig mot tårarna?
kan vi starta ett krig?
jag försöker finnas där med ord
men mina ord torkar bara tårarna som syns.
jag vill tejpa ihop dig.
varför bor de så nära ytan?
jag försöker finnas där med papper
men pappret torkar bara tårarna som syns.
kan vi starta ett krig mot tårarna?
kan vi starta ett krig?
jag försöker finnas där med ord
men mina ord torkar bara tårarna som syns.
jag vill tejpa ihop dig.
kickotin.
när man är så där väldigt psykadelisk mitt i natten så är det bra om man inte har tillgång till droger?
mina läppar bultar rött i din frånvaro. köp mig en sån försvarets hudsalva, för min tunga kan inte sluta treva efter tomheten som ligger på mina läppar, på min haka, på min hals.
det är bara några timmar men jag längtar efter dig. kyss mig torr.
jag möblerade om eller flyttade på min hylla en halvmeter för att kunna se på datorskärmen från sängen. vad ska man säga? det behövdes! det blev mäkta fult eller lite smått konstigt. vad ska man säga? jag måste ju kunna se på film! jag är pigg som en lärka eller trött som ett får. vad ska man säga? det är dags att sova!
döda nycklar.
När man är hungrig mitt i natten vill man ju ha en enchilada så klart. Jobbigt då att man åt upp alla som fanns, på dagen. Tough shit, sådär glad blev jag inte.. (Jag åt bara en banan.)
Nu är klockan tydligen mycket och jag ska lägga mig och vara den stora skeden hela natten. Mest vill jag inte sova, mitt lov är snart slut. Mitt lov som var så jävla tvunget att sitta och kleta en vecka innan alla andras lov. Det känns som att jag har sovit hela dagen, hela veckan. Jag vill att någon ska komma och vara jättepepp, eller kanske bara sitta och prata med mig i flera timmar, NU! Kom och sparka mig i magen.
Det här har varit en av de mest händelselösa veckorna i mitt liv. Men det kanske är det som är essensen av ledighet, att det ska vara tomt. Jag vet inte. Jag tror jag vill att det ska vara som när man var mindre och åkte till Luleå för att träffa han bästa kompisen, kusinerna och resten av släkten. Jag vill att det ska vara grönt (eller vitt) och människor med stora sockerpumpade leenden. Jag vill ha den där tiden då varje dag av det länge efterlängtade lovet skulle pressas som en apelsin. Det skulle vara mer utslitande att vara ledig än att jobba på en oljerigg utanför Norge.
Jag hängde med Neo, Morpheus och dem andra snubbarna för någon timma sedan. Emma hade aldrig träffat dem förut. Vad är grejen? Är inte det ett måste, är det inte ett skolämne? Matrixologi kanske det kallas. Värsta milstolpen inom film och kultur! Jag vet att mitt liv ändrades dagen jag såg The Matrix första gången. Jag och mina vänner slutade nog aldrig slåss i slowmotion alldeles för snabbt, greppa tag om handleden och trycka fingrarna i halsen på vem det nu var som var Mr. Smith at the moment. Och har vi inte alla försökt slänga oss som Trinity i början, när hon kör värsta stålmannen-190-snurren?
Tvåan och trean var konstiga men vilken outhärdlig längtan mellan ettan och tvåan, det var väl hon skådisen som dog eller nåt? Och hur slutade trean?
Ja, ja. Jag vill inte ens räkna dem till den episka filosofnördfilmen som ettan faktiskt var. Fatta hur länge sen det var den gjordes, fatta hur mindblowing det var när kameran snurrade runt sådär flashigt som så många har härmat efteråt. Nu ska vi inte prata om slutet i ettan, jag har försökt att försvara det några gånger, men jag tror fan inte ens på mina egna ord. Det är ganska genomcorny slut, varför blir han superman?
03:21:
Jag sitter och formulerar hur jag skulle kunna väcka Emma. Jag kommer nog inte göra det ändå. Det är mer som en slags äppelkaka i mina tankar. Jag vill att hon ska vara vaken. Hon skulle nog förstå min ångest. Hon skulle säkert göra om den till något som jag kan brinna för. Men hon är för söt när hon sover. Och hon somnar så lätt.
mitt-i-natten-tristess muteras till ångest
och väggarna blir grå.
spellistan jag slog på för över
två timmar sen tog precis slut
och magen kurrar hungrigt mot mörkret.
alla rörelser är i ultrarapid.
kan det inte bli imorgon snart?
varje ljud som kommer från den sovande
människan i min säng fyller mig med hopp.
varje tystnad efteråt skjuter hål i min behållare.
snälla somna inte.
snälla vakna.
snälla släta över min nyfödda ångest med dina ord.
-------
Plus: Jag har suttit och läst Navids blogg. Satan vad den människan kan skriva. Man blir typ mjuk i hela kroppen.
Minus: Bilddagboken gick ner några timmar efter den gick upp. Oväntat? inte direkt.
nudiepics!
Jag och Emma tog väääärsta nakenbilderna på mig (bar överkropp?)! Jag ser sådär jättetrevlig ut som man bara kan se ut när man inte har kläder på sig.. Förövrigt är jag kär i kvinnan på bilderna, i smyg!
tekopp.
the rain keeps on falling outside of my window, outside of my head.
the rain keeps on falling. falling just like i do and did. for you.
jag och min syster skriver en överdrivet corny låt. this goes out to all of you softies out there!
tre människor sitter i en källare. taket gungar i takt till schlagermusik, för det är tjugo par mjukisbrallor som hoppar frenetiskt på övervåningen.
tre människor sitter i en källare. de försöker se på film. men taket bara gungar i takt till musiken som sipprar igenom trä och betong.
tre människor sitter i en källare. men övervåningen skriker, springer, badar, hoppar.
the rain keeps on falling. falling just like i do and did. for you.
jag och min syster skriver en överdrivet corny låt. this goes out to all of you softies out there!
tre människor sitter i en källare. taket gungar i takt till schlagermusik, för det är tjugo par mjukisbrallor som hoppar frenetiskt på övervåningen.
tre människor sitter i en källare. de försöker se på film. men taket bara gungar i takt till musiken som sipprar igenom trä och betong.
tre människor sitter i en källare. men övervåningen skriker, springer, badar, hoppar.
bussäventyr mitt i natten #2
Klockan 00.21 gick min buss och jag kom fram till busshållsplatsen 00.22. En minut gjorde min natt sjukt seg. Hela grejen med att hinna med sista bussen är att det är sista bussen som man vill ta. Jag fick vänta i lite mer än en timme på nästa buss. Jag pratade i telefon med kärleken under hela väntetiden. Det var en jävla tur att jag hade sällskap under den väntetiden, för den var kall som antarktis och minst lika tråkig. Om inte hade jag brutit av mobilen på mitten, kastat iPoden i backen och sprungit ut på vägen för att bli överkörd. (Det var precis så jobbigt som det låter.) Det blev ju inte bättre av att jag är förkyld och satt och hostade och skakade som en sallad av kylan.
Väl på bussen, klockan 01.28, ringde jag upp min syster och pratade med henne från då tills jag kom hem. Man måste ju tacka födelsedagsbarnet för hennes tålamod och enorma solidaritet, ha ha. Hon kollade upp vilken buss jag skulle ta, och efter många om och men upptäckte vi att min buss skulle komma fram till slussen 02.10 och bussen jag skulle med (om jag inte ville vänta i en halvtimme) gick 02.07. Vad fan är dealen med dålig tidsplanering?! Jag skrek "GASEN I BOTTEN, CHAFFIS!" (utan att skrika och med helt andra ord) och vi börnade på. Några stopp, som att ta upp två karikatyrdrunks och ett chaffisbyte, sölade ner bussen, men förståeligt nog så är det inte så många som åker buss klockan två på natten så hoppet fanns kvar.
Klockan 02.06: "SPRING, SPRING, SPRIIIIIIING!!!". Jag sprang som en idiot, med träningsvärk och förkylning, upp för trapporna och mot bussen. "JAG SPRINGEEEER! vars fan ska jag? JA, DITÅT! FOOOORT!!". Klockan blir precis 02.07 och jag hann till busshållsplatsen! Men vänta nu, var i helvete är bussen? Kuken. Den måste ha åkt alldeles jätteprecis. Vad väntade jag mig i och för sig? Jag är väl inte direkt flyt personifierad?
En sjuttonkronorspucko och lite dösnack senare går jag till donken och beställer en cheeseburgare till systeryster och en hamburgare till moi. "Vafförhaduminmobil?" "Varför jag har en mobil??" "Vafförhaduminmobil?" "Heh, har du en lika dan eller?" "NE!".
Klockan hann bli nolltrenånting innan jag var hemma. Jag vill inte åka kukbuss mitt i natten EVER igen. Uh. Det här var typ nattbussäventyr mitt i natten #1 (se "Mobila bloggen (penna och papper)") gånger tio. Tack och hej.
Väl på bussen, klockan 01.28, ringde jag upp min syster och pratade med henne från då tills jag kom hem. Man måste ju tacka födelsedagsbarnet för hennes tålamod och enorma solidaritet, ha ha. Hon kollade upp vilken buss jag skulle ta, och efter många om och men upptäckte vi att min buss skulle komma fram till slussen 02.10 och bussen jag skulle med (om jag inte ville vänta i en halvtimme) gick 02.07. Vad fan är dealen med dålig tidsplanering?! Jag skrek "GASEN I BOTTEN, CHAFFIS!" (utan att skrika och med helt andra ord) och vi börnade på. Några stopp, som att ta upp två karikatyrdrunks och ett chaffisbyte, sölade ner bussen, men förståeligt nog så är det inte så många som åker buss klockan två på natten så hoppet fanns kvar.
Klockan 02.06: "SPRING, SPRING, SPRIIIIIIING!!!". Jag sprang som en idiot, med träningsvärk och förkylning, upp för trapporna och mot bussen. "JAG SPRINGEEEER! vars fan ska jag? JA, DITÅT! FOOOORT!!". Klockan blir precis 02.07 och jag hann till busshållsplatsen! Men vänta nu, var i helvete är bussen? Kuken. Den måste ha åkt alldeles jätteprecis. Vad väntade jag mig i och för sig? Jag är väl inte direkt flyt personifierad?
En sjuttonkronorspucko och lite dösnack senare går jag till donken och beställer en cheeseburgare till systeryster och en hamburgare till moi. "Vafförhaduminmobil?" "Varför jag har en mobil??" "Vafförhaduminmobil?" "Heh, har du en lika dan eller?" "NE!".
Klockan hann bli nolltrenånting innan jag var hemma. Jag vill inte åka kukbuss mitt i natten EVER igen. Uh. Det här var typ nattbussäventyr mitt i natten #1 (se "Mobila bloggen (penna och papper)") gånger tio. Tack och hej.
mediakommunikation?
Sitter på lektion och försöker intala mig själv att jag inte har lektion. Det vill säga att jag gör allt annat än det jag ska göra, som till exempel att sitta och längta till efterskolancitycruisingen med kärlek i handen och famnen som snart ska inträffa.
"Jag skriver bara ett K för kommunikationsplan är ett så långt ord" säger min lärare och skriver ett K med ett vågigt sträck efter. Han är en rolig prick.
Jag läste precis uppgiften. "Det viktiga är inte vad ni gör utan att ni gör det.". DAGS ATT PLUGGA! adios!
pong.
your's truly gick på gym och pressade ut all livskraft idag. nu känner jag mig som en riktigt duktig pojke, med armar som spaghetti.
på tal om spaghetti har jag fått igång min dator. visserligen inte fullkomligt jätteprecis som den ska vara men det funkar så länge. så nu har jag och min syster legat och glott på lost. det var spännande må jag säga. cliffhangers är de i alla fall bra på att producera. men nu längtar jag till imorgon. inte för att jag har särskilt stor lust att ta mig till skolan. jag bara genomlängtar (JAPP! DET ÄR ETT ORD!) efter min kvinna.
nästa vecka är det lov. en vecka före alla andra har lov.. det känns väl lite småpissigt sådär men jaja. sånt är livet när man tvunget måste gå i stockholms sämsta jävla skola trots hyfsade betyg för "de har ju grafisk kommunikation och kolla! man kan plugga japanska!" jävla värdelöst det var då. godnatt.
på tal om spaghetti har jag fått igång min dator. visserligen inte fullkomligt jätteprecis som den ska vara men det funkar så länge. så nu har jag och min syster legat och glott på lost. det var spännande må jag säga. cliffhangers är de i alla fall bra på att producera. men nu längtar jag till imorgon. inte för att jag har särskilt stor lust att ta mig till skolan. jag bara genomlängtar (JAPP! DET ÄR ETT ORD!) efter min kvinna.
nästa vecka är det lov. en vecka före alla andra har lov.. det känns väl lite småpissigt sådär men jaja. sånt är livet när man tvunget måste gå i stockholms sämsta jävla skola trots hyfsade betyg för "de har ju grafisk kommunikation och kolla! man kan plugga japanska!" jävla värdelöst det var då. godnatt.
vi är sälar eller kanske sjökor.
min högst oproduktiva skolkardag kan sammanfattas i en smet av allt för mycket rocky och konstig nostalgimusik. nu är det dags att lägga vantarna på gevaliapaketet och ta mitt feta arsle till skolan. fyfan vad det var länge sen. undra om någon minns mig? jag minns inte dem i alla fall...
godnatt, emma. jag älskar dig av allt som är jag. tack för att du finns. du är mitt ljus.
klockan 01.38:
nu ska jag gå och lägga mig och se på, vad som mycket väl kan rubriceras som, den bästa animen. Animen med stort A. här var jag till och med tvungen att tänja lite på reglerna och använda mig av en versal eller två. så bra är den. japp. god fucking natt!
och zashay är nattens daddelrattare, you can do it brötheeeer!
jag har börjat skriva ut namn! vem vet om jag kommer att fortsätta denna väldigt überpersonliga bonanza? troligtvis inte. är det inte lite mer spännande när man inte riktigt vet vem det handlar om? nehe.
godnatt, emma. jag älskar dig av allt som är jag. tack för att du finns. du är mitt ljus.
klockan 01.38:
nu ska jag gå och lägga mig och se på, vad som mycket väl kan rubriceras som, den bästa animen. Animen med stort A. här var jag till och med tvungen att tänja lite på reglerna och använda mig av en versal eller två. så bra är den. japp. god fucking natt!
och zashay är nattens daddelrattare, you can do it brötheeeer!
jag har börjat skriva ut namn! vem vet om jag kommer att fortsätta denna väldigt überpersonliga bonanza? troligtvis inte. är det inte lite mer spännande när man inte riktigt vet vem det handlar om? nehe.
true, false, ettor och nollor, du vet!
there is a solution to every problem.
men min dator jävlas som fan. jag är så sjukt jävla less på att sitta och stirra på min dyra jävla burk utan att kunna använda den. det tar aldrig slut. pök.
en dag hittade jag en papperslapp på golvet.
en annan dag vecklade jag upp den och läste.
lång
ögon
hår
skinn
ge lycka
dö
läppar
pussa
skratta
förstående
sårad
prata med honom.
men min dator jävlas som fan. jag är så sjukt jävla less på att sitta och stirra på min dyra jävla burk utan att kunna använda den. det tar aldrig slut. pök.
en dag hittade jag en papperslapp på golvet.
en annan dag vecklade jag upp den och läste.
lång
ögon
hår
skinn
ge lycka
dö
läppar
pussa
skratta
förstående
sårad
prata med honom.
nolltvånitton.
Klockan är lite för mycket för att jag ska tycka det är kul att vara klarvaken. Sitter ensam framför rummets enda ljuskälla.
Klockan är lite för mycket för mig just nu och jag kan inte göra något åt saken, jag hör bara Navids röst i huvudet: varva ner! så jag försöker med det, men ingenting funkar.
Klockan är lite för mycket för att jag ska tycka det är kul att vara klarvaken. Kan du ge mig något att sudda med?
Abstinensryck idag på ICA. Jag vill ha cola. Nästa helg ska jag ha skräckfilmskväll med en kompis och jävlar i min låda vad jag ska dricka cola, käka godis och dö. JEPP!
Klockan är lite för mycket för mig just nu och jag kan inte göra något åt saken, jag hör bara Navids röst i huvudet: varva ner! så jag försöker med det, men ingenting funkar.
Klockan är lite för mycket för att jag ska tycka det är kul att vara klarvaken. Kan du ge mig något att sudda med?
Abstinensryck idag på ICA. Jag vill ha cola. Nästa helg ska jag ha skräckfilmskväll med en kompis och jävlar i min låda vad jag ska dricka cola, käka godis och dö. JEPP!
emil engel andersson.
Älskar man inte när sanningen kommer fram? hahaha!
- Du kan ringa mig när jag kommer hem!
- Va? för att du inte kommer komma ihåg?
- JA! du kommer ju komma ihåg iaf!
- för du tänker aldrig på mig?
- JA, PRECIS!..... eller öh. jag menar..
- åååh!
Jag sitter och tittar på klockan och helt plötsligt märker jag att "Fan, nej! Jag kan inte sluta titta förrän den byter minut!!" och så sitter man där och stirrar. Man vågar inte blinka, så tårarna rinner utefter kinden och "den där jävla minuten måste ju ha hållt på i minst fem minuter nu! ååååh!". Tvångstankar lär ju vara bland det mysigaste som finns kanske?
Jag är förkyld som en sjuttioårig man med tuberkulos skulle bli förkyld. Fast utan feber och dödsfall eller så. Egentligen är det väl kanske mest andningen som är affekterad. När jag tar ett djupt andetag är det ett revben som sticker mig hårt som fan i solar plexus. Eller så är det inte ett revben, utan bara något som gör ont. Krämpidentifikation å sido är det jävligt jobbigt och jag vill bli frisk igen. Jag är förkyld så jävla ofta. Jag är lätt förkylningsgudens bitch...
"det var slaggis i helgen.. en kompis knäckte skallen på en annan kille! det blödde som faaaan. sen slagsmål idag i matsalen."
"öööh. shiiiiiit!"
"hahaha det är slagsmål hela tiden."
"haha omg. gillaru läget eller?"
"lätt!!"
Jag är kär i BORR:
rolig skit 1
rolig skit 2
rolig skit 3
rolig skit 4
- Du kan ringa mig när jag kommer hem!
- Va? för att du inte kommer komma ihåg?
- JA! du kommer ju komma ihåg iaf!
- för du tänker aldrig på mig?
- JA, PRECIS!..... eller öh. jag menar..
- åååh!
Jag sitter och tittar på klockan och helt plötsligt märker jag att "Fan, nej! Jag kan inte sluta titta förrän den byter minut!!" och så sitter man där och stirrar. Man vågar inte blinka, så tårarna rinner utefter kinden och "den där jävla minuten måste ju ha hållt på i minst fem minuter nu! ååååh!". Tvångstankar lär ju vara bland det mysigaste som finns kanske?
Jag är förkyld som en sjuttioårig man med tuberkulos skulle bli förkyld. Fast utan feber och dödsfall eller så. Egentligen är det väl kanske mest andningen som är affekterad. När jag tar ett djupt andetag är det ett revben som sticker mig hårt som fan i solar plexus. Eller så är det inte ett revben, utan bara något som gör ont. Krämpidentifikation å sido är det jävligt jobbigt och jag vill bli frisk igen. Jag är förkyld så jävla ofta. Jag är lätt förkylningsgudens bitch...
"det var slaggis i helgen.. en kompis knäckte skallen på en annan kille! det blödde som faaaan. sen slagsmål idag i matsalen."
"öööh. shiiiiiit!"
"hahaha det är slagsmål hela tiden."
"haha omg. gillaru läget eller?"
"lätt!!"
Jag är kär i BORR:
rolig skit 1
rolig skit 2
rolig skit 3
rolig skit 4
Mobila bloggen (penna och papper)
Mobila bloggen. Klockan 15.17:
Kom som vanligt en timme försent till grafiska kommunikationen idag. Jag sa till en föredetta klasskamrat (hon gick om. ojoj) att min lärare där var lite konstig. "JA! han ser ju ut som en av dvärgarna i snövit!" jag tänkte efter. "Prosit?". "JA! precis han. precis han!". Hon har rätt. På mattelektionen efter "lunchen" (klockan två) satt jag och föstökte av outgrundliga anledningar minnas fragment från min barndom. Jag minns endel episoder lite suddigt, men jag vet inte om det är mina egna minnen eller händelser jag fått berättat för mig, det hade lika gärna aldrig kunnat hänt. Min syster berättade att hon blockerat minnen från våran barndom. Det känns smått absurt att sådant kan ens är möjligt, ungefär som total såpoperaminnesförlust. Man kan nog minnas minnen som inte har hänta om man ger sig fan på att lyckas, om man verkligen tror på sig själv álà 1984s dubbeltänk.
Igår gick jag och två vänner och gymmade ute i jävla kista. Vi pressade machomaskiner bland anabolalatinos som inte kunde sluta flexa musklerna framför de otaliga speglarna. "Shit! kolla hon i uppsatt, hon är fett kjuut!" säger min vän som just då sitter i en maskin som får en att se ytterst ocharmig ut, speciellt i badshorts. Under hela tiden hade jag ont i huvudet och när jag vaknade på morgonen idag var jag förkyld också, men fan att jag tänkte skippa skolan. Nu sitter jag och skriver på bussen på väg till Dagens Höjdpunkt och jag känner mig less på att åka buss.
Mobila bloggen. Klockan 00.03:
Fittmutta! Jag missade bussen och får sitta och vänta i typ en halvtimme. Det var precis en buss som åkte förbi åt andra hållet. Jag lovar att det är den jag ska på. Att den ska åka till slutet, vända och sen ta sig tillbaks hit. Fan vad otacksamt yrke att vara busschaffis; åka samma jävla rutt med tjuriga och störiga resenärer som har sig. När bussen har kommit och tagit mig till slussen ska jag fan säga "Det var bra kört av dig, hörru. Tack så mycket!". Det värsta är ju kanske ur trafik-bussarna. "Där borta! är det en buss? är det? ääär det? YEEES! eller.. fan.. den var ur trafik" så bööörnar den förbi. Happ.
Amen kom igen för faaan! Är det här verkligen rätt tillfälle för iPod-batteriet att ta slut? Det är ju helt otroligt. Jaja, Murphy's law kanske. "BRÖÖÖÖÖÖL!!!" Jag var verkligen tvungen att spräcka den här förbannade tystnaden. Skriket fungerade inte så bra, det är så sjukt tyst att ljudet måste ha låtit enbart i mitt huvud. Ungefär som träden som faller när ingen är där. Jag gick ut på vägen för att fylla ut lite rum på denna ensamhetens vägsträcka. Det var ungefär lika otacksamt som att skrika. Ingen fanns där för att ens verifiera min existens. Fan vad ensamt det blir i skogen.
Nu sitter jag på bussen tjugo minuter efter tjugo minuter sedan. Närmare bestämt, tjugo över tolv. Bussen åkte en station, nu byter de chaffis. De skrattade sådär som jobbkamrater gör och pratade om en skylt. Den nya chaffisen sätter sig och rättar till spegen i taket och tittar ut över de tre resenärer som sitter här (inklusive mig). Hans blick försöker nog att säga något i stil med "I am the law!!" Den misslyckas. Nu ska jag ringa och höra vilken nattbuss jag måste ta. Jag har aldrig ens åkt buss hem. Tror ni jag kommer bli buttraped, misshandlad och styckmördad? Det tror inte jag...
Kuuuul! Nu har jag försökt ringa i en kvart utan svar. Sa jag inte att hon skulle ringa? Jag tror bestämt jag gjorde det, så hon kanske ringer snart. Än är hoppet vid liv! Jag försöker hur som helst ringa om någon minut igen, hon kanske bara är på toa. Hon behöver ju inte ha gått och lagt sig liksom. Tuuut... Tuuut... Tuuut... "Velkommen till röstbreavlåwdan fö..KLICK" Fan. Nästa Henriksdal, nu är det nära till Slussen. Det ser jävligt konstigt ut när det är stängt där, mest för att man känner sig så otroligt hjälplös kanske? Ok, så nu när jag går av får jag kliva på första bästa buss och hoppas att den tar mig i rätt riktning och inte åt precis andra hållet. Sånt är väl alltid spännande! Nattbuss, here I come!
Mobila bloggen. Klockan 01.00:
Jag sitter nu, efter noggrann spaning, vid något som kan vara rätt busshållplats. Bussen kommer 01.17. Alla dessa förbannade väntetider är som någon som försöker skära halsen av dig med smörkniven du tankspritt sandpapprade fram under en hel termin i fyran. Jag drack precis en fanta. Jag ska egentligen inte dricka läsk, men korvmojjen hade fan inte vatten och min hals blöder av törst, även nu efter jag förtärt hela min skuldpackade fantaburk. Jag vill hem.
Imorgon har jag, som vanligt på onsdagar, ledigt. Jag såg på mailen att moderkortet ligger och samlar damm på ICA (YESYESYEEEEES!!) så det kommer troligtvis bli en onsdag fylld av datormekeri, pill, några doser av irritation och kanske till och med lite aggretion. Jag älskar det! Senare på kvällen ska jag och se alla fjortisars favoritband: Panic! At the Disco. på Debaser medis. Det ska bli kul värre! yey!
Nu sitter jag på ännu en buss, the famous nattbuss 193 mot Farsta! Den här chaffissen vill jag nog inte säga tack till, han var så jävla bitter (inte för att jag sa tack till den förra heller, han var en tönt..). I själva verket är jag nog bara en i mängden av de där tjuriga och störiga resenärerna som har sig. "Svenska favoriter, hundraettkommanio" Ha ha. Verkligen busschaffismusik. Myspys!
"Nödutgång. Tag hammaren - krossa glaset" Vilken jävla hammare? det kunde ju lika gärna stå "tag kofoten - krossa glaset", jag hittar väl ingen hammare. Ah! där var den. Vadå hammare? Det är ju fan en förstorad stormtändare typ. Ha Ha, fult.
Nu ska jag stiga av. Fuck, jag klev på en A-brunn.
Mobila bloggen, signing off!!
Dagens uttryck: Jävla daddelrattare!!
Kom som vanligt en timme försent till grafiska kommunikationen idag. Jag sa till en föredetta klasskamrat (hon gick om. ojoj) att min lärare där var lite konstig. "JA! han ser ju ut som en av dvärgarna i snövit!" jag tänkte efter. "Prosit?". "JA! precis han. precis han!". Hon har rätt. På mattelektionen efter "lunchen" (klockan två) satt jag och föstökte av outgrundliga anledningar minnas fragment från min barndom. Jag minns endel episoder lite suddigt, men jag vet inte om det är mina egna minnen eller händelser jag fått berättat för mig, det hade lika gärna aldrig kunnat hänt. Min syster berättade att hon blockerat minnen från våran barndom. Det känns smått absurt att sådant kan ens är möjligt, ungefär som total såpoperaminnesförlust. Man kan nog minnas minnen som inte har hänta om man ger sig fan på att lyckas, om man verkligen tror på sig själv álà 1984s dubbeltänk.
Igår gick jag och två vänner och gymmade ute i jävla kista. Vi pressade machomaskiner bland anabolalatinos som inte kunde sluta flexa musklerna framför de otaliga speglarna. "Shit! kolla hon i uppsatt, hon är fett kjuut!" säger min vän som just då sitter i en maskin som får en att se ytterst ocharmig ut, speciellt i badshorts. Under hela tiden hade jag ont i huvudet och när jag vaknade på morgonen idag var jag förkyld också, men fan att jag tänkte skippa skolan. Nu sitter jag och skriver på bussen på väg till Dagens Höjdpunkt och jag känner mig less på att åka buss.
Mobila bloggen. Klockan 00.03:
Fittmutta! Jag missade bussen och får sitta och vänta i typ en halvtimme. Det var precis en buss som åkte förbi åt andra hållet. Jag lovar att det är den jag ska på. Att den ska åka till slutet, vända och sen ta sig tillbaks hit. Fan vad otacksamt yrke att vara busschaffis; åka samma jävla rutt med tjuriga och störiga resenärer som har sig. När bussen har kommit och tagit mig till slussen ska jag fan säga "Det var bra kört av dig, hörru. Tack så mycket!". Det värsta är ju kanske ur trafik-bussarna. "Där borta! är det en buss? är det? ääär det? YEEES! eller.. fan.. den var ur trafik" så bööörnar den förbi. Happ.
Amen kom igen för faaan! Är det här verkligen rätt tillfälle för iPod-batteriet att ta slut? Det är ju helt otroligt. Jaja, Murphy's law kanske. "BRÖÖÖÖÖÖL!!!" Jag var verkligen tvungen att spräcka den här förbannade tystnaden. Skriket fungerade inte så bra, det är så sjukt tyst att ljudet måste ha låtit enbart i mitt huvud. Ungefär som träden som faller när ingen är där. Jag gick ut på vägen för att fylla ut lite rum på denna ensamhetens vägsträcka. Det var ungefär lika otacksamt som att skrika. Ingen fanns där för att ens verifiera min existens. Fan vad ensamt det blir i skogen.
Nu sitter jag på bussen tjugo minuter efter tjugo minuter sedan. Närmare bestämt, tjugo över tolv. Bussen åkte en station, nu byter de chaffis. De skrattade sådär som jobbkamrater gör och pratade om en skylt. Den nya chaffisen sätter sig och rättar till spegen i taket och tittar ut över de tre resenärer som sitter här (inklusive mig). Hans blick försöker nog att säga något i stil med "I am the law!!" Den misslyckas. Nu ska jag ringa och höra vilken nattbuss jag måste ta. Jag har aldrig ens åkt buss hem. Tror ni jag kommer bli buttraped, misshandlad och styckmördad? Det tror inte jag...
Kuuuul! Nu har jag försökt ringa i en kvart utan svar. Sa jag inte att hon skulle ringa? Jag tror bestämt jag gjorde det, så hon kanske ringer snart. Än är hoppet vid liv! Jag försöker hur som helst ringa om någon minut igen, hon kanske bara är på toa. Hon behöver ju inte ha gått och lagt sig liksom. Tuuut... Tuuut... Tuuut... "Velkommen till röstbreavlåwdan fö..KLICK" Fan. Nästa Henriksdal, nu är det nära till Slussen. Det ser jävligt konstigt ut när det är stängt där, mest för att man känner sig så otroligt hjälplös kanske? Ok, så nu när jag går av får jag kliva på första bästa buss och hoppas att den tar mig i rätt riktning och inte åt precis andra hållet. Sånt är väl alltid spännande! Nattbuss, here I come!
Mobila bloggen. Klockan 01.00:
Jag sitter nu, efter noggrann spaning, vid något som kan vara rätt busshållplats. Bussen kommer 01.17. Alla dessa förbannade väntetider är som någon som försöker skära halsen av dig med smörkniven du tankspritt sandpapprade fram under en hel termin i fyran. Jag drack precis en fanta. Jag ska egentligen inte dricka läsk, men korvmojjen hade fan inte vatten och min hals blöder av törst, även nu efter jag förtärt hela min skuldpackade fantaburk. Jag vill hem.
Imorgon har jag, som vanligt på onsdagar, ledigt. Jag såg på mailen att moderkortet ligger och samlar damm på ICA (YESYESYEEEEES!!) så det kommer troligtvis bli en onsdag fylld av datormekeri, pill, några doser av irritation och kanske till och med lite aggretion. Jag älskar det! Senare på kvällen ska jag och se alla fjortisars favoritband: Panic! At the Disco. på Debaser medis. Det ska bli kul värre! yey!
Nu sitter jag på ännu en buss, the famous nattbuss 193 mot Farsta! Den här chaffissen vill jag nog inte säga tack till, han var så jävla bitter (inte för att jag sa tack till den förra heller, han var en tönt..). I själva verket är jag nog bara en i mängden av de där tjuriga och störiga resenärerna som har sig. "Svenska favoriter, hundraettkommanio" Ha ha. Verkligen busschaffismusik. Myspys!
"Nödutgång. Tag hammaren - krossa glaset" Vilken jävla hammare? det kunde ju lika gärna stå "tag kofoten - krossa glaset", jag hittar väl ingen hammare. Ah! där var den. Vadå hammare? Det är ju fan en förstorad stormtändare typ. Ha Ha, fult.
Nu ska jag stiga av. Fuck, jag klev på en A-brunn.
Mobila bloggen, signing off!!
Dagens uttryck: Jävla daddelrattare!!
skipping class.
självdisciplin i botten och inte ens en halv kraftansträgning.
jag spyr ut ett förlåt mig - mer till mig själv än till någon annan.
allt är bara självömk och jävligt svagt.
allt blir ett försök att rättfärdiga förfall.
starkare än så. starkare.
vill inte vara som de andra som sviker.
ska inte och kommer inte.
hon gav mig ett äpple, och det var rött.
jag spyr ut ett förlåt mig - mer till mig själv än till någon annan.
allt är bara självömk och jävligt svagt.
allt blir ett försök att rättfärdiga förfall.
starkare än så. starkare.
vill inte vara som de andra som sviker.
ska inte och kommer inte.
hon gav mig ett äpple, och det var rött.
1-2-3 godnatt.
jag är lycklig. det är inte ensamhet längre, det är din frånvaro.
jag står stilla vid din sida när vi slungas framåt av tiden.
jag älskar dig och ljuset i mig är helt och hållet ditt.
GRATTIS EMMA. G R A T T I S!
jag älskar dig bjebje! pusspuss!
och grattis steffi också såklart! WEE!
jag står stilla vid din sida när vi slungas framåt av tiden.
jag älskar dig och ljuset i mig är helt och hållet ditt.
GRATTIS EMMA. G R A T T I S!
jag älskar dig bjebje! pusspuss!
och grattis steffi också såklart! WEE!
klockan för sent.
alldeles för vass mat som skär in i gommen.
jag låter tungan känna på såret i min mun.
ögonen söker fokus men missar med flera meter.
samtal om år som ännu inte passerat.
planer smids och hamras i sten. eller trä.
hoppet studsar färgglatt i min mage
och jag tror på riktigt att tiden lärt sig gå.
mitt huvud vibrerar av tusen
larver som äter sig in.
allting rör sig baklänges
på ett rullband som går åt fel håll.
jag går åt fel håll.
släck lyset.
för ljuset trycker sig igenom näthinnan
och sprängs på andra sidan
i en kakafoni av
tristess och gråtoner
jag låter tungan känna på såret i min mun.
ögonen söker fokus men missar med flera meter.
samtal om år som ännu inte passerat.
planer smids och hamras i sten. eller trä.
hoppet studsar färgglatt i min mage
och jag tror på riktigt att tiden lärt sig gå.
mitt huvud vibrerar av tusen
larver som äter sig in.
allting rör sig baklänges
på ett rullband som går åt fel håll.
jag går åt fel håll.
släck lyset.
för ljuset trycker sig igenom näthinnan
och sprängs på andra sidan
i en kakafoni av
tristess och gråtoner
människor med kotiga ryggar böjer sig över soppan och ser.
aphjärtan som brinner med höstens ännu inte fallna löv.
filten virar sig själv runt två ihopknutna människokroppar.
varma drycker rinner sakta ner för strupen och ett leende föds
någonstans.
duggregnet talar med barnen.
duggregnet viskar till barnen.
duggregnet kallar på barnen
och barnen lyssnar.
aphjärtan som brinner med eldar som aldrig och alltid brunnit
en vecka i taget. en dag i taget. en timme för lite.
filten virar sig själv runt två ihopknutna människokroppar.
varma drycker rinner sakta ner för strupen och ett leende föds
någonstans.
duggregnet talar med barnen.
duggregnet viskar till barnen.
duggregnet kallar på barnen
och barnen lyssnar.
aphjärtan som brinner med eldar som aldrig och alltid brunnit
en vecka i taget. en dag i taget. en timme för lite.
1984.
Jag hade ju alltid kunnat börja med ett lite slött: finns det något bättre än totalt irrelevanta titlar? Sen skulle jag kunnat fortsätta med en lång beskrivning av denna natts drömmar, men jag tror jag skiter i det den här gången. Jag tror jag går på motorvägen bredvid den trygga stigen istället.
Pratar comviq kompis-gratis med systern. Jag går i två år gamla skor mot busshållsplatsen och det är med lätta steg jag vandrar. I alla fall tills systern säger att det är en minut innan bussen kommer. VAD ÄR DET FÖR JÄVLA BOMB ATT SLÄPPA?! Jag som trodde det var fetingchill för att jag redan hade missat pensionärstaxin jag egentligen skulle med, men jag hade tydligen missuppfattat tiden. "äh, fan skit i den, jag hinner ändå inte." "Men spring istället, vafan! Lägg på nu och ta i, tjockis!". Åh, fysatan vad jobbigt. Jaha. Då har jag väl inget annat val än att springa då. Tar tag i byxorna, som sakta glider av, med vänsterhanden och klämmer åt jackfickan med iPoden så att den inte börjar guppa. Som en gammal ångdriven maskin gnisslar jag igång. Damm flyger ut från alla leder och slöfocken springer. Vilken känsla! Jag viner fram. Eller det är i alla fall det som är meningen. Ska jag vara ärlig klampar jag mig fram, sådär som ankor skulle göra om de försökte springa. Klafs, klafs. Hahahaha tur att jag är mitt ute i skogen liksom, annars hade det ju varit ganska pinsamt om någon hörde mig springa som om jag vore ett par flip-flop och helvete det kommer ju någon där.. WHATEVER! Jag bryr mig inte, jag ska klämma ut den sista astmatiska luften jag har kvar så jag bryr mig fan inte om hon med barnvagnen ser lite för skräckslagen ut för att det ska vara roligt. Jag är kämparglöd materialiserad. Jag är vinden. Nu kommer en nerförsbacke. Jag känner att jag måste springa snabbare med benen, för överkroppen har gett sig fan på att ta sig framåt. Om jag inte pressar så kommer jag göra århundradets vurpa här hela vägen ner för backen, sånt gör ont gamle man, sånt gör ont. Jonatan, jag ser ljuset! Där framme är ju busshållsplatsen och bussen är fortfarande vid hållplatsen innan. YEEES! jag är alla människors härskare, jag är bäst och mina mycket manliga muskler bultar. Aj, min hals.
By the way! Jag har varit lite slacker på bloggen för att jag har gått och surat över min dator så jävla mycket. Nu har jag i alla fall beställt nya och svindyra delar och har planerat att gå och vara irriterad över att det tar sån jävla tid för delarna att komma fram i minst en vecka. Väldigt ledsen ni tre personer, eller vad det kan vara, som följer min blogg. Puss?
Pratar comviq kompis-gratis med systern. Jag går i två år gamla skor mot busshållsplatsen och det är med lätta steg jag vandrar. I alla fall tills systern säger att det är en minut innan bussen kommer. VAD ÄR DET FÖR JÄVLA BOMB ATT SLÄPPA?! Jag som trodde det var fetingchill för att jag redan hade missat pensionärstaxin jag egentligen skulle med, men jag hade tydligen missuppfattat tiden. "äh, fan skit i den, jag hinner ändå inte." "Men spring istället, vafan! Lägg på nu och ta i, tjockis!". Åh, fysatan vad jobbigt. Jaha. Då har jag väl inget annat val än att springa då. Tar tag i byxorna, som sakta glider av, med vänsterhanden och klämmer åt jackfickan med iPoden så att den inte börjar guppa. Som en gammal ångdriven maskin gnisslar jag igång. Damm flyger ut från alla leder och slöfocken springer. Vilken känsla! Jag viner fram. Eller det är i alla fall det som är meningen. Ska jag vara ärlig klampar jag mig fram, sådär som ankor skulle göra om de försökte springa. Klafs, klafs. Hahahaha tur att jag är mitt ute i skogen liksom, annars hade det ju varit ganska pinsamt om någon hörde mig springa som om jag vore ett par flip-flop och helvete det kommer ju någon där.. WHATEVER! Jag bryr mig inte, jag ska klämma ut den sista astmatiska luften jag har kvar så jag bryr mig fan inte om hon med barnvagnen ser lite för skräckslagen ut för att det ska vara roligt. Jag är kämparglöd materialiserad. Jag är vinden. Nu kommer en nerförsbacke. Jag känner att jag måste springa snabbare med benen, för överkroppen har gett sig fan på att ta sig framåt. Om jag inte pressar så kommer jag göra århundradets vurpa här hela vägen ner för backen, sånt gör ont gamle man, sånt gör ont. Jonatan, jag ser ljuset! Där framme är ju busshållsplatsen och bussen är fortfarande vid hållplatsen innan. YEEES! jag är alla människors härskare, jag är bäst och mina mycket manliga muskler bultar. Aj, min hals.
By the way! Jag har varit lite slacker på bloggen för att jag har gått och surat över min dator så jävla mycket. Nu har jag i alla fall beställt nya och svindyra delar och har planerat att gå och vara irriterad över att det tar sån jävla tid för delarna att komma fram i minst en vecka. Väldigt ledsen ni tre personer, eller vad det kan vara, som följer min blogg. Puss?