Jippiekayay mother fucker! Där dog min dator! Det var kul så länge det varade (fast mot slutet var du något av en BITCH!). Nu måste jag sno cash ur min "JES! jag fyllde precis arton!"-kassa och köpa nya datordelar. så kassan kommer nog döpas om till "OK! nu fyllde jag arton, det var väl kul..."-kassa när jag har länsat den på pengar. Fuck vad fittigt. Och då har jag inte ens börjat tänka på alla bilder och sånt som kanske också är borta. Oh my god... Alla jävla bilder! Jag orkar inte. JAG ORKAR INTE! Inte en gång till. I februari hände det sist.. Då var det mer än tre års bilder, texter och annat bajs. Fyfan jag har fortfarande ångest så fort jag tänker på det. KUL ATT DET SKA HÄNDA IGEN! Satans bajsteknik.

Jag fick ett godnattsamtal och det värmde mig från tårna uppåt. Det blev zen av hela mig. Harmoni, lugn och djupa meditationsandetag. Tack tack tack tack tack!
Nu kommer jag kanske till och med kunna sova.

Har du någon gång testat stänga av ditt internet?
Himmel vad man måste leta telefonnummer, skicka mail, googla och vad man nu gör på internet. Hela. Jävla. Tiden.
Sen när man väl har accepterat att man inte har internet säger man "jahapp. ok.  jag sätter på en film i brist på annat.. hmm. vilken film? öhh... ja! jag kollar imdb!".
Man blir lite smått psykiskt störd av hela "Vi gör uppgraderingar i det här stället, det här stället, det här stället och stället där du bor under hela den här veckan. det kan uppkomma driftstörningar. HEJDÅ!".
Det är direkt farligt för hälsan att inte ha internetuppkoppling. Man vänder sig om. "Fan vad stökigt rum jag har...".
Det är inte bra! Datorns funktion är ju att dra uppmärksamheten från hundliket som ligger under sängen och ruttnar med femton tusen likmaskar och hela kittet.
Tur att internet gick upp igen. Annars kanske jag hade börjat städa och det hade ju varit en tragedi utan motstycke!

There is nothing better than reciting your dreams!
..och i den andan tänker jag fortsätta!

- SPRING FÖR FAN! VI MÅSTE HINNA MED TÅGET!
Ja jävlar, missar vi tåget kommer vi ju inte tillbaks till Stockholm. Palla stanna i Göteborg liksom... Vänta vafan? Göteborg? Vad har jag gjort i Göteborg? Äh, whatever!
- HÅLL KÄFTEN! JAG KUTAR JU ALLT VAD JAG HAR!
Vi kommer fram i god tid. Vi hade aldrig bråttom egentligen. Varför sprang vi? Eller sprang vi? Jag är inte trött i alla fall... Är du?
- Vi sätter oss där borta..
Nu blev min kompis en kompis jag vet namnet på. Sen försvinner han. Jag sitter med två gamla tanter som pratar i kör. Där är ju den där skumma killen jag såg på bussen, han tioåringen med hawaiiskjorta och Reinfeldt-knapp på sin väska. Han ser ju fett förvirrad ut.
- NEEJ! jag glömde min keps i göteborg!
och killen hoppar av tåget!! Vad i helvete? För sin jävla keps? Han kommer ju inte komma hem förrän imorgon..
- Ja, han gillar ju sin keps, kärring!
- Ja, och så har han ju sin moster där också, kärring!
Tanterna pratar i kör och de pratar till varandra men till mig. Ja, det är väl ingen fara med killen, om tanterna säger så. För de vet.
Knäpp fingrarna. Framme i Stockholm och kompisen jag vet namnet på kommer fram:
- Vi måste vänta på engelsmannen!
Fan, han har jag inte träffat på flera år, vafan ska vi åka bil med honom för? Varför ska vi åka till Arlanda? Ja juste, väskorna ja. Annars hade de kunnat släppa av mig hemma, säger han som kör bilen.
- Men penis! Glömde du min bok på stationen jävla engelsman?
- Ääh! Jag orkade inte hålla i den.
Minneslucka álà för mycket vodka och helt plötsligt är jag hos min äldsta vän. Där sitter det folk vid bordet och vi pysslar. Med vad eller varför vet jag inte längre, men fram kommer Hon. Hon är hos min allra äldsta vän. Uppe i norrland? Det är helt naturligt.
- MEN FÖR I HELVETE!
Min äldsta väns far skriker sådär som han skriker när han skriker. Lite för högt..
Min äldsta vän kommer utstapplandes och håller i fem levande ljus:
- Äh.. jag käfta emot..
- Ååh! han är så van att säga sådär, att han gör det automatiskt.
Alla skrattar hjärtligt åt min äldsta väns nyvakna tillstånd och ljusen är borta.
Suddigt töcken och Hon och jag är i något sovrum.
- Shit vilka nakna bilder du tar!
- hahaha. nejdå. det är ju påklätt ju!
Jag vänder mig om och vill att min äldsta vän ska hålla med, det är ju hans syster! Äh, han bryr sig inte. Bryr jag mig? Nej. Maskhålsportal och mina ögon öppnas. Jag är vaken.
- Vafan? varför var hon min äldsta väns syster?
Grejen är att han redan har en lillasyster, och hon har redan en storebror. Men men. Det blir bara sotig stockholmssnöslask av allt när man sover. Jepp!

Låten: Sommartid - Magnus Uggla

Jag gjorde en logotyp till min fars byggföretag för ett skolarbete. kul jul!

dörren svingas sakta upp och jag går in
lika snabbt som vanligt men
pang, bom, krasch! någon slog till mig?!
nej, det är doftljusen.
man kan ju bara hoppas att det kväver
lukten av instängt pojkrum.
jag sätter mig ner på min lädertron
och suckar djupt:
"satan, vad det luktar starkt här!"

mörkret lägger sig som ett täcke runt mig
och jag känner inget obehag, inget äckel.
bara ensamhet.
men inte sån pulserande, skrikande ensamhet.
det är den där stillsamma ensamheten som oftast
infinner sig när man går med förväntning och längtan
bubblandes i magen.
sån ensamhet som man kramar om hårt
för att man vet att den inte är påtvingad.
stjärnorna hänger så absurt tunga över trädtopparna.
precis sådär som på hallmark.
precis sån där påmålad b-filmshimmel som man skrattar
åt för att man vet att den inte är på riktigt.
precis sådär.
höstmusik på högsta volym i lurarna
och jag är snart framme vid din dörr.

"du har ett hav inom dig."
och mina vågor skvalpar tyst
mot insidan av mitt huvud.
en liten liten segelbåt med
allt för många passagerare
kanske kraschar mot en klippa.
helt plötsligt.
"du har ett hav inom dig."
och mitt vatten reflekterar månen
och stjärnorna och solen och lamporna
och människorna och den väldigt vackra flickan.
hon som kanske försöker simma i speglar
utan att förstå att spegelbilden förstörs vid beröring.
knottrig naken hud.

Fan vad jag känner för att bara springa iväg som på film. I slow motion med tårarna sprutandes. "I HATE YOOOU!!". Jag vill inte göra det här provet. Jag är så sjukt dåligt förberedd. Fan, varför är det så jobbigt?! Får jag IG så får jag väl göra omprov, det är inte mer med det. Men magen håller på att vända sig ut och in av all jävla nervositet. Bläää.

Låten: Regina Spektor - Us

Käkar skrovmålutanost på max och får värsta rushen av att fylla på cola från läskpumpen - som står nästan helt utanför synhåll från personalen - utan att betala. Vad hände med den där stenhårda nerveravstål-killen som målade på väggarna och gick i stora byxor?! När dog killen som hasade fram pennan och bombade tuben mittpådan?
...Eller vänta nu. Han levde nog aldrig. Jag darrade ju som ett asplöv vid den totalt folktomma väggen och fan om jag inte sket på mig när tåget stannade och folk skulle kliva på vagnen som luktade så förjävligt av färg. "Kom igen då, peeeerkele! Jag öppnade ju för i helvete alla jävla fönster i vagnen. ÅÅÅÅH!". Fan, vid närmare eftertanke var det smått ångestladdat att klistra fast klisterlappar på lyktstolpar. Jag har nog alltid varit killen som blir galet stolt av att fylla på cola i smyg vid läskpumpen på max. Den andra killen dog samtidigt som han föddes, men försökte leva vidare genom att äta människokött och gå onödigt sakta och stelt. Alla som har sett en zombiefilm borde veta att man ska döda den som blir smittad direkt, utan nåd. Jag var ganska seg, men när jag väl öppnade ögonen hade jag i alla fall en avsågad hagelbössa i handen. "SIKTA MOT HUVUDET, FÖR FAN!". Pang, bom, rykande hjärnsubstans på väggen. Där var han död och jävlar vad jag lever nu!

Någon som håller med om att jag drog zombiemetaforen lite väl långt där, kanske? Jag kunde inte hålla mig. Zombies liksom! Det är inte ofta man får prata om zombies utan att säga "Bah! Jag har inte ens sett orginalversionen av Dawn of the Dead". Måste ta tillfället i akt som man säger!

Mina kusiner ringer varje år, då jag - eller någon annan i min familj för den delen - fyller år, och så sjunger de jamåhanleva i telefonluren hela bunten. Det är som Kalle Anka på jullafton, det bara är där.
"Eeh. Hej, Hej. Försökte få min mor att skippa sången i år men hon sa bara "NEEEJ! han skulle ju bli helt ledsen om vi inte sjöng för honom!!". Men hur som helst.. hur är läget?"
Men det är en kul grej, och lite att jag faktiskt skulle bli ledsen om det inte kom ett sprakande JAAAA MÅÅÅ HAN LEEEVA från telefonluren den tjugoförsta. Skulle inte det samtalet komma, skulle det direkt betyda att jag var tvungen att inse att 'Ja, nu är barndomen slut. Ta dig i kragen, klipp håret, skaffa ett jobb, gift dig och köp en hund!'. Tacktack.

Och ännu en gång ska jag försöka plugga matte. Provet är imorgon. IG på g?

hoppa framför ett tåg och krascha i ett flygplan. jag kommer inte kunna träffa henne imorgon.
fyfan vad det känns illa.
jag skiter i allt det andra. kan jag inte få vara med henne?
nu jävlar ska jag plugga matte. NU JÄVLAR!
blöh.

fast hon ska i alla fall inte ut till något annat ställe i helgen och man får väl glädja sig åt det och om jag kämpar som ett fån nu till klockan 2 (kuken att colan är slut) så kanskekanske vi kan ses imorgon. det är väl det jag får hoppas på och vi får i annat fall ses på fredag.

01:01:
det kukigaste är nog att jag har suttit hur länge som helst och lästlästläst i matteboken och JAG FATTAR INGENTING. jag är så satans trött, så det här är bara helt meningslöst. jaha. då är väl imorgon vigt åt pluggande då. fuckit.

Promenera rakt fram från min dörr
så kommer du tillslut tillbaks.
Jag har gått samma väg förut.
Kom så pratar vi om vad man kan prata om
på en promenad där start och mål är samma plats.
Komprimera det till tretton stora ord
så kanske vi hinner gå igenom allt;
början, handling, klimax och slut.
Kom så säger vi ‘jag älskar dig’ i kör.
Håller varandra i handen och skriker högt
till mörkret som förföljer oss, i form av
sopkorgar och träd.
förälskad, kär, älskar dig.
precis i den ordningen,
det vet vi nu.

Jag klev upp klockan sju idag. Det har jag inte gjort på över ett år. Jag känner mig som en sån här människa, som jag hört så mycket om.

"Vad önskar du dig nu då?"
"Hm. Jag vetefan, pengar?"
Det är spännande hur all presentromantik och tremetersönskelistor har försvunnit över åren och knycklats ihop till nödvändigheter och "Fan skit i det... Jag vill inte ha nåt!".

18:53:
Paltkoma och Postal Service.
Grannen hamrar i takt och nu är det dags för läxor.
Eller det är så det är tänkt, men det låter som en jobbig grej.
Kanske lite mer zombies.
Kanske lite mer rymddräktsballetdansare.
Let's just skjuta upp det så långt det går?

ääh. skit i skolan? kanske inte. men idag var det något som tog emot som satan. och jag hade för lite vilja i kroppen för att kämpa, för lite vilja för att trycka på. så jag gjorde, som sagt, en ommöblering av blåggen. Sen satt jag mest och dreglade tills skåningen ringer och ber om pengar och 'fan ska vi träffas, jag kommer till centralen vid femöverhalvhåttatyp. ok. hejdå!' jag har inga pengar men jag vill träffa min skåning så jag och min kära syster åker in till femöverhalvåttatyp och säger hej, fotar lite. killen lyckas träffa världens snorloska rakt i bröstet på mig bara på skämt och 'omgomgomg, förlåt!'. det är ungefär då våran far kommer åkandes med mustangen som han köpt för så dyra pengar. 'hej, kidsen! vi kör en sväng!'. vi kör en sväng i nån timma eller nåt. stannar på donken och far trycker våldsamt i sig mat 'mm. ja.. mm. jag har ju. mm. så klart glömt att äta mm. igen. aaah. ok då drar vi'. vi drar vidare. kör utan mål tills vi får ett mål. vi tar en fika på strandgatan och sen åker vi mustangvrål hem igen. pappa säger hejdåtrevligtattträffas och brum brummar iväg igen. godnatt!

kul jul! jag fixade biffen nu när jag ändå
inte tog mig till skolan.
visst blev min rosa sida fin nu, vava?

OCH WHAT THE FUCKING FUCKFUCK?! är det lika fult i internet explorer för alla som det är för mig? uuh. ångest.. använd firefox ok?

utkörd fort som satan.
springspringspring.
ok. jackan och allt har jag med mig.
vänta var i helvete la jag hörlurarna?! jävla skit.
oh. här var de ju, fan.. puh!
vänta på bussen och läsa bok.
sitta på bussen och läsa bok.
vänta på tunnelbanan och läsa bok.
25 jäävla minuter? bajsbajsbajs.
jaha. ok. fint. det är chill. blöh.
undra om man skulle kunna åka tillbaks?
bara komma dit, knacka på och säga:
"neejdå! nu är jag här igen! partyparty!"
sitta på tunnelbanan och läsa bok.
jag är hemma och luften är sjukt tung.
kameran visar allt som borde betyda liv,
men det är ju tomt här.
gilla läget och drick cola!
släng på en rulle och allt är
prima finfint ok bra tack!

tre alldeles för vingliga vänner.
alkoholfrossa och somna på toalettstolen.
- det är bara att trycka fingrarna i halsen!
- du är en jävligt bra kompis. tacktacktack.
- anytime anytime.
och helvete! vars fan är J nu då?
löv i pannnan. äh jag slaggade i en buske.
men vafan. gå in och lägg dig, du kommer ju frysa ihjäl.
varför sover D på toalettgolvet? åh.
lyft. upp. ut. ner i sängen.
alldeles för mycket stjärtskåra och godnatt.
- äh, vafan det här måste vi göra igen!

puss jag fucking älskar dig!

Pling.. Pling.. PLIIIIIIING!!
- men. vaf.. jaa. jag kommer!
- ehm. hej. vi kommer från ensk... enskedeikochundraromduvillköpaenlott?
- öh. va? nej. inte nu. tyvärr.
och jag stänger dörren lite för hårt. stackarsstackars små stackars barn.
men jag bryr mig inte. sjukt jobbigt när det plingar på dörren.
nej tack killar, jag vill inte ha era lotter.

jag var så panikångestattacknära att tappa ut all cola i min fina födelsedagscolaflaska över hela världen! jag skulle lyfta flaskan i korken (av anledningar jag inte känner till...) och så var korken lös. mitt hjärta sprängdes back an forth. forever.

Man blir konstig när man sover mitt på dagen. Först och främst smakar munnen konstigt, sen så tror man att klockan har gått baklänges och framlänges samtidigt och, VAFAN!? är klockan redan sju??
Hur som helst gjorde jag detta misstag idag (fast utan den konstiga smaken i munnen, känns bra så här i efterhand) så jag kommer inte somna förrän klockan har blivit way to much inatt.
Skumma drömmar kommer också med hela obehagspaketet, mest för att man minns dem bättre mitt på dagen, man drömmer nog alltid skumma drömmar.

- Vi går till den där affären, den är perfekt för vad vi behöver!
Jag vet inte vad vi behöver men det är viktigt i alla fall.
Holywoodklippning fram till dörren och vi är inne, jag och min kära vän.
- Hallå, hey! säger den klämkäcka killen med surfarfrisyr.
Det är något konstigt med honom som han inte märker själv. Jag vet inte vad det är. Något med hans arm.
- Vad vill ni?
- Laghr fnurleah rduurkks nskar.
- Ah, ok. Men det kan ni inte fixa här. Sorry grabbar.
Han sitter framför en dator. Han laddar ner någonting. Det är grön karikatyrdatortext på skärmen...
Shit killens arm blöder ju. Fan den håller på att lossna vid axeln, jag ser ju benet och allt. Jag borde nog fråga om det är okej!
- Vad har du för lina här?
- Öh, det är sån här common wire.
- Aah, delad på hela huset typ?
- Ja, det är väl sådär, cappad hastighet.
- Va, hur snabbt är det?
Han kanske kan dö ju. Men han märker inget. Det kanske börjar göra ont på honom om jag frågar. Eller det ser rätt naturligt ut. Han vet nog att armen bara sitter fast i lite hud, han kan ju röra på den och allt.
- Asså. De var här och fixade nåt skit häromveckan och glömde en masterrouter som var klockad på 2ghz. Jag drog upp den till 10. hahaha.
Jag fattar ingenting. Klockar man routrar? Vafan är en masterrouter, vad snackar han om? Jo juste, så gör man ju. HELVETE vad det blöder! det verkade som att det sprängdes en ven i hans axel eller nåt. Fast det var inte riktigt blod, det var typ som ett moln av blod i dålig kvalité. Shit vad dålig kvalité det är här.
- Öööh. din arm blöder..
Surfarkillen kollar inte ens på armen. Han ser rakt på mig och hör vad jag säger men hör inte vad jag säger. Min kompis står i bakgrunden. Han är med hela tiden. Bredvid, bakom, överallt. Ingen fast plats och han säger ingenting. Han har ingen blick, och det är så det ska vara. Eller jag vet inte. Vad konstigt det här är. Oj jävlar vad ljust det blev.

Det står ett gammalt o'boyglas på mitt skrivbord. O'boyen har nästan stelnat. Det är kanske 15 meter till ett rent glas, ner för trappan och in i köket, men det är inte gjort. Det luktar illa, är det så jobbigt? Jag tror inte det handlar om det, köket hade lika gärna kunnat vara inom armlängd, det hade ändå stått ett halvmögligt o'boyglas på mitt skrivbord, jag hade ändå bara fortsatt (ungefär som den här meningen) kolla på det med smått irriterad passivitet. Varför har jag då inte bärt ner glaset? Ja.. Det kanske är en liten protest mot någonting. Det kanske bara är just passivitet och drägg. Jag vet inte och jag bryr mig egentligen inte, glaset kommer nog stå kvar till imorgon hur som helst.

killen! jag gillar din stil!
spegeln vill säga mig nåt.
shut the fuck up!!
jag tror.
men det gör ingen annan.
hoppar femton trappsteg i ett tag.
HA! jag vann.
ingen tittar.
var fan är mitt mediacoverage, va!?
nu är det på repeat.
tre snabba sekunder som går allt för långsamt.
vadå, jag förstår inte?
inte jag heller.
men när jag blir stor kommer pusslet pusslas
med en kopp te och några jättenyttiga mackor.

jag gjorde en ikon till ett skolarbete. "watch". ett påhittat webcamprogram. tyckte det blev ganska bra. gillar läget. haha

ska åka till henne efter skolan är slut. jag längtar så satans mycket. varför går skolan så sjukt segt hela tiden. jag ville åka ut igår men hon skulle träna. hon ringde sen på kvällen och ville att jag skulle komma ut. jag ville verkligen åka också. men det var så sent så vi höll oss till idag istället. uuuh. och nu har det varit så lång tid sen vi sågs sist (enligt min tideräkning). Jag blir typ en degklump när jag inte är med henne. det är helt sjukt. haha. kanske borde rycka upp mig, men jag vill inte riktigt. eller jag vet inte. det känns som att det inte finns något bättre. så allt annat blir helt värdelöst istället. kanske räknas det att jag ska börja gymma och bli fett maskulin (eller whatever jag nu har tänkt)? det kommer kanske bli kul. hoppas jag kan börja snart. det är jag och en kompis. spännande!

i mitten av folkhavet.
förväntan och högljudd tystnad.
lyset släcks. tror jag.
och fram kommer de.
jag är så trött.
och du står så nära.
jag känner kanske mer nu
än någonsin förr.
och du ser så glad ut.
jag kramar dig hårdare
och ljudet börjar välla ut ur
högtalarna som är så mycket överallt.
sharing different heartbeats in one night.
jag står så nära dig när du
står så nära och allt annat
är så långt bort.
jag älskar dig tyst i mitt huvud.
snabbspola. framåt. förbi.
nu är det inte tyst.
det är på riktigt. högt upp i luften.
från mina minnen.
från allt du betyder.
från mitt hjärta.
jag älskar dig.

Jag åkte och scoutade på stan efter presenter. Jag tror jag hittade en jättefin grej till henne. Sen kanske jag hittade en bra grej till hennes kompis också. Nu är det bara att hoppas att det inte blir pinsamt när jag ser hennes present och min är i heelt fel anda. Jag vet inte. Nervöst. Bajs.

Som vanligt när jag har en tjuga på mig gick jag och köpte kååla.
På vägen hem från kiosken fick jag en sjukt kul idé. Jag ska försöka göra en liten strip på typ fyra rutor som ser ut som om den var designad för ett sånt flyplanssäkerhetsinformationsblad. Det ska vara en tjej som äter på ena rutan sen en bild när hon trycker in fingrarna i halsen och efter det en när hon spyr. Sista rutan ska vara när hon står och ler. Under eller över bilderna ska det stå någonting i stil med vill man vara fin får man lida pin kanske?

Fan så mycket det finns att ha ångest över hela jävla tiden. Jag är svag också. Och överallt finns det anledningar till mer ångest.

Kollar på någon random skitsnygg killes bilddagbok och så har hon skrivit ”oj. vilka käkben!”. Det betyder ingenting alls. Men som sagt; Jag är svag. Jag tar åt mig. Jag känner mig otillräcklig så sjukt snabbt. När det är så lätt att hitta truckloads av dessa kommentarer överallt blir det värre. Är inte jag bra nog? Hon säger att hon älskar mig och jag tror henne verkligen, det är det enda som gör att jag inte blir för sårad. Haha. Det låter motsägelsefullt när jag precis var asemo över en meningslös kommentar. Men det är så och jag vill inte tänka på hur det hade varit (’hur det var’ kanske det borde stå?) om jag inte trott henne. Men det är så lätt för henne att vara flörtig. Det är så lätt för henne att vara som en kniv i min sida. Hon menar det verkligen inte, men det är inte en del av henne att tänka efter innan hon gör. Det är så jag har tänkt det i alla fall. Sen vet jag att hon "är osäker och behöver uppmärksamhet", men ibland känns det rätt illa att min uppmärksamhet inte räcker till. För mig är hennes ord de enda som betyder någonting. Allt annat är bara bokstäver placerade i en meningslös följd, utspottade ur en maskins avgasrör.

Måste köpa presenter också. Jävla grej. Jag har ingen aning om vad man köper till henne.. Eller till hennes kompis för den delen, men det är inte samma sak. Jag hade panik över det här förut men sen kom jag fram till att ”puh, jag fyller år före henne, så då vet jag vilken slags present man ska skaffa”. OCH SÅ SÄGER HON HELT PLÖTSLIGT: ”jo! det är såhär att du, jag och hon ska fira våra födelsedagar tillsammans!”.
Hur stor är chansen liksom!? Jaha. Då får jag tänka ut något tankefullt, romantiskt eller kul eller jag har ingen aning. Det blir säkert heeelt fel. THE ANGST!

ok, så jag tänkte starta en blogg för att jag är dum i huvudet. oftast använder jag mig inte ens av stor bokstav eller korrekt interpunktuation. deal with it!

Jag har tänkt på att många grejer man gör som kan bli hur kul som helst eller bara 'crash and burn' ofta blir dåliga för att det är Just Den Personen som drar skämtet/grejen.
Om det hade varit någon annan, någon som passade till just det skämtet kanske, eller bara var mer omtyckt, hade skämtet blivit guld, någonting man berättade vidare i generationer efter generationer. Det suger.
Det höll mig från att göra sjukt mycket grejer i grundskolan.
Inte för att jag var Just Den Personen, men för att jag tänkte mig vara han.
Så jag höll mig till det säkra, till de skämt som jag visste skulle funka med the click liksom.
Det kan ha hållit mig från att dra århundradets skämt.
Jag vet inte, för jag kan inte komma ihåg något av de sjukt bra idéerna jag kanske hade men aldrig levde ut. Synd, synd.
Skulle brytt mig mindre om Den Pinsamma Tystnaden.
Den som alltid en viss person lyckades med att frammana.
Mest för att det var kul att reta honom med att inte skratta kanske. Elakt? Jepp, jepp!

Jag önskar att jag kunde skriva häftiga texter om hur häftig jag är och alla skulle tycka att jag var häftig.
Men det kan jag inte. Jag är bara som den där killen som började gråta så lätt i mellanstadiet.
Någon gång ska jag försöka. Någon gång skulle jag vilja få skimrande ögon riktade mot mig.
Jag kommer inte lyckas.
Jag kommer vara killen som skapar Den Pinsamma Tystnaden istället.
Enligt Taoismen ska man leva i samklang med naturen. Det betyder att jag ska inse min natur, mina begränsningar och tillkortakommanden, och jobba med den. Annars kämpar jag bara mot någonting som inte går att kämpa mot. Som att försöka träna karate för att skydda sig mot en jordbävning.
Jag är förvisso inte taoist, så jag kommer trycka på som satan åt fel håll och försöka vara asball.
Jag kommer misslyckas.

den där tanken.
den där känslan.
den föddes ur tomhet och ingenting
och den pressade sig
målmedvetet ut ur mitt öga.
eftersom att tomhet och ingenting
är helt tyst
förstod jag inte ett skit
av vad jag försökte säga.
det värsta är att jag tror
att det inte fanns något att säga.
men du sov och jag satt bredvid.
med en tönt springandes på min kind.
det var en ensam tönt som
var så jävla lätt att göra illa.
det var allt som kunde födas ur
tomhet och ingenting.
det var allt som kunde födas ur
sena timmar och allt för många musklick.