Kuddarna skriker sig hesa.
Mörkret tittar på, går förbi, skiter i.
En stilla resa.
Medvetandets sorti, ett förlorat parti
mot landet där allting kan hända.
Där folk stryps av röda trådar som gått av
och letar lampor som inte går att tända.
Detta land är ett ändlöst blått hav.
Navigatören är död.
Men vi har fortfarande gott om bröd.

---

Som sagt.
Jag hjärta rim.
Hehe.