Jag drömde att jag flög och landade ett stort passagerarflyg. Det var någonstans i ett futuristiskt ryssland där alla pratade engelska. På vägen till skolan läste jag om en kvinna som blev skjuten sex gånger i huvudet och överlevde. Än finns det hopp. När jag var runt tio drömde jag om en flicka som hade en liten vit hund. Det var något om ormar också. Hon skulle resa iväg med hennes far på det stora grå skeppet som stod vid hamnen. Jag umgicks med henne en hel dag och vinkade sedan farväl. Jag grät när jag vaknade. Hon log. Det finns en värld där alla drömmar föds. Det är inte längre där som jag bor.

Mattant.. tjej? Jag vet inte riktigt hur jag ska rubricera henne. Skum är hon i alla fall.
- Kan man få en till sån matlåda?
- Jo...
Hon rotar bland matlådorna. Alla är likadana.
- Här. Den här ser ut som du.
Hon räcker över den svettiga matlådan.
- Ehh. Okej. Haha. Tack..
Jag går tillbaks till bordet och vi skrattar åt hela grejen.
- Ohhh. Ska jag ta en till? Jaaafan. Det ska jag!
Jag klämmer mig förbi alla bord och stolar, fram till människan med maten.
- Kan jag få en till?
- Ännu en?!
- Haha. Jepp!
- Du kan få två!
- Nää. Då dör jag garanterat.
Hon öppnar den blå frigolitlådan som innehåller plastlådorna.
- Mamma då.
- Öh. Va?
- Tänk på mamma.
- Haha. Ja. Öh. Hah...
Hon plockar upp en låda.
- Här!
- Tacktack!
Hon tar upp en låda till.
- En till mamma!
- Öh. haha. eh.
Jag börjar gå iväg. Och hon sliter upp ännu en.
- Och en till pappa!!
- Ehhhh. haha. ok.
Jag tar emot och börjar halvspringa iväg. Jag börjar nästan gråta för att jag måste hålla undan skrattet tills jag kommer till bordet.
- HON ÄR JU SJUK I HUVUDET!