vaniljtanten ler och orsakar kväljningar på bussen.
hon påminner om tuggummitanten där hemma, dit jag är på väg.
anonyma ansikten väntar som jag på tåget. helt plötsligt exploderar alla i spontan hollywood-dans. jag sjunger högt och alla kan texten. det är en disneyfilm och jag är den borttappade hunden.
jag läste om en kvinna som fick hundratals larver i hennes müslipaket.
det är beklagligt, men såna missöden händer då och då, sa de.
igår ville jag ha feber.

---

jag är los constaplos muende.
dvs: jag kan inte ett ord spanska men jag har en jävla massa ångest över att jag aldrig uppdaterar den här nedrans bloggen. så jävla överflödigt att ha ett riktigt liv, eller hur??
plus att jag hoppar över hela "sammanfatta året" som känns så himla obligatoriskt att jag spyr galla över tangentbordet. jag kan säga så här; det var mitt bästa år. och ibland mitt sämsta. året har dominerats av ett stort rött hjärta med ett snirkligt E i mitten. muchos gracias, señorita!