det är inte sverige. det är ett som är säkert. men var är det någonstans?
min vän springer omkring i ett köpcentrum och irriterar folk. han river ner de gigantiska metallbokstäverna från skylten utanför som om de vore kylskåpspoesi. han gör det utan att ta på dem också.
det är när alla bokstäver brakar ner i backen som säkerhetsvakterna börjar jaga honom.

"oj.. vad betyder den där skylten?"
jag känner igen tecknena. det är symbolen för varning och symbolen för återvändsgränd men jag förstår inte kombinationen.
"det är en dörr i slutet av gränden, det är helt sjukt, den går inte att öppna! den sitter helt fast men har inga lås. jävligt läskigt."

tillbaks till min vän som just nu jagas av ett flertal vitklädda säkerhetsvakter som helt plötsligt blivit någon sorts medeltida kvasimilitärer. jag tror det är i samma veva min vän blir till jag.

jag springer på sidan av en monstruöst enorm folkmassa. det är uttryckslösa ansikten och alla har hattar på sig. mina jagare har också hattar på sig, av samma sort som folkmassan, fast något högre.
jag ser en gränd längre fram och viker in när jag sprungit dit.
i slutet av gränden är det en färgglad husvägg med en liten välvd trädörr ungefär i midjehöjd, som om det en gång funnits en liten trappa.
jag knackar på dörren antingen frenetiskt eller helt lugnt, vid det här laget vet jag inte längre.
man kan se hur männen i de vita dressarna kommer springande mot mig, de skriker. det är regeringens underhuggare.
"stanna! knacka inte på där! du få... va? men.."
männen stannar upp. han som helt uppenbart är ledaren verkar föra en konversation med någon.
han pratar med vad det än är som finns innanför dörren, tänker jag.
"...okej, du kan gå in där"
ledaren har av någon anledning slutat jaga mig, jag tänker inte så mycket på varför utan öppnar bara tacksamt den lilla dörren och kryper in i den mörka hålan.
golvet där inne är i trä med ganska stora glipor emellan plankorna. jag tittar mot fönstrena som vätter mot gränden och förvånas över att det är så lätt att se ut när man inte ens såg att det fanns fönster utifrån.
"hej" säger mörkret med en gammal kvinnas röst.
det är inte förrän jag hör rösten som jag vänder mig mot rummets högra hörn där ett bord är placerat. bordet är det enda som finns i rummet förutom stolen som står bredvid.
jag har plötsligt flyttat mig närmare bordet och stolen, för jag kan nu se vad det var som frammanade rösten.
en decimeterhög spindel eller fluga sitter på stolen. hon ser sjuk ut, tänker jag.
"jag har inte mycket kvar längre av den kraft jag en gång besatt"
varelsen börjar krypa mot bordkanten. varelsen kommer precis till kanten. varelsen stannar.
helt plötsligt ligger varelsen på golvet, den har krossats av fallet och det sipprar ut någonting kladdigt grönt eller kanske brunt från kroppen.
tillslut finns det ingen kropp mer, det är bara en kladdig klump.
jag tittar bara på klumpen på golvet. jag säger inget och jag tänker inget.
efter ett tag börjar klumpen vibrera. sakta formas en snigel av klumpen. snigeln rör sig över det lilla kladdiga som är kvar. den äter det.
"jag har bara ätit fel. någon har gett mig fel mat. jag måste äta rätt. det var det som var felet"
nu kan jag gå därifrån. jag vänder mig mot dörren och börjar röra på mig.

ledaren för de vita männen tittar sorgset på folkmassan och säger "det här är fel".

jag minns inte längre vad han sa efter det, men han sa många ord. orden fick människorna att stanna upp. orden fick människorna att se ut som människor.

en man tar sakta av sig sin hatt i motljus, tillräckligt för att han bara ska vara en siluett mot solen.
det växer fram ett stort hår från mannens huvud. han har släppt sig fri. folkmassan släpper sig sakta fri. förtrycket som hållit människorna i chakt slutar existera.

---

vem var insekten som dog och sen återuppstod genom att äta resterna av sin gamla kropp? varför fick ledaren av de vita männen helt plötsligt världens insikt och omvände hela folkmassan? vem var regeringen och vardå? varför slopades en tydligen helt övermäktig regim över en minut utan att få en sekund med i spelet?
det här är ju helt ologiskt! helt sjukt. helt sjukt. allting räddades i slutet av att befolkningen blev hippies? vad i helvete? och hur kom det ens in på spåret att befolkningen behövde räddas?
allt var bara en jävla improvisation, eller hur? det var ingen djupare mening? i've got you all figured out, hjärnan! mig kan du inte lura med halvtrassliga röda trådar.