Hi, ********.

I'm sorry I haven't written in a while, I've been busy.
Alot is happening right now and I don't know if I can cope with everything.
I'm having troubles discerning between dreams and reality again. It was only yesterday I had a huge argument with Ms. Renfield about the rent. She said I was late this month, but I was so sure I had already paid it. She even had to show me the records.
I don't know what's happening to me, they said it would stop after the treatment, didn't they?
I know, I know, I am working too much and not sleeping good enough, you don't have to tell me. But I have a feeling that something else is stirring inside me. This is not like last time, I can sense it.
I know you think I worry too much, and you're usually right.
Come visit me soon, maybe that'd help.


Henry

jag pratade med malin idag.
vi var ihop två tre år i lågstadiet-mellanstadiet.
det var sjukt seriöst!
vi var tillsammas hela tiden.
det var, som hon sa, inte igår.
vi har båda blivit helt andra personer
(även fast jag känner mig som nio ibland)
jag är en såndär gamling,
en sån som säger:
"voj, voj, det känns som att det var igår du var nyfödd!"
för det känns verkligen som att det var igår.

fyra timmar kvar.
jag firar den sista tiden som minderårig
med att halsa cola och trycka godis
med matteboken i knät.
kampai!

det är någon som dödar timmar.
våldtar döttrarna och sätter eld på husen.
det är någon som dödar timmar.
släpper bomber över tidsaxeln så att den går ur led.
det är någon som dödar timmar.
och jag vet mycket väl vem det är.

aah. good movie.

---

på fredag blir yin yang.
på fredag börjar klockan gå baklänges.
på fredag kommer allt vara som vanligt.
[insert extremely exciting moviemusic here]

äpplet faller inte långt från trädet.
och när det väl faller
rullar det ut på vägen och blir mosat.

---

"har du gått i skogen någon gång?", frågar han mest till sig själv.
jag svarar inte, jag läser någon billig pocketbok. jag vet att han har sitt karakteristiska leende över läpparna utan att behöva titta upp.
"om man säger någonting så dör ljudet efter en meter. det är som att gå i en tandkrämstub. det är skogen som stöter ifrån oss.", säger han med sin släpiga röst.
"för länge sen, när vi fortfarande var ett med tystnaden, kunde vi skrika över hela världen. nu är vi som hundar som förlorat sina naturliga instinkter"
"men hundar har lärt sig förstå människor genom många generationer av att leva bredvid oss. vad har vi vunnit i utbyte mot att kunna tala med naturen?"
jag tittar upp från boken.
det sitter ingen där.

i mitt huvud är det grönt.
det är mossan som är grön, inte träden eller gräset.
det är halsdukar och det är leenden.
höstmusik i hörlurarna.
har jag inte sagt det där förut?
det kanske är så att allt går på repeat.
eller i alla fall årstiderna.
ett två tre fyra.
ett två tre fyra.
ett två tre fyra.

fem minuter tills allt sprängs!
nu måste du skynda dig.
fort som fan ska det gå.
röd eller grön?
ja eller nej?
fan..
JAG TAR BÅDA!

det är bakgrundsmusik på toaletten på mitt jobb.
tyst, så man hör det inte först. sen så tänker man (alternativt utbrister):
"men vafan?! varför spelas american psycho-låten här?!"
det är alltid lite olika musik. ofta loungeaktik hissmusik.
skumt och förvirrande

---

jag fick den bästa inbjudan genom tiderna så nu ska jag gå på 30årsfest! hehe.

---

plus.. OMG! hahahhaa people are stupid!

morninghasbrokenpunktbloggpunktse
du är en vacker man, en enorm inspirationskälla!
fight on, du är en klippa!!
jävla geni. absolut fantastisk.
och det är så himla synd om människan också.
ojojoj!
nej, alltså helt allvarligt!
sjukt bra.

hejhej!
ni gör bra chips osv.
men det är helt otroligt vad jag saknar sourcream & lime-chipsen.
min barndom tog slut när de försvann ur sortimentet.
jag läste på hemsidan att ni aldrig tar tillbaks gamla produkter.
that's a shame! jag hoppas ändå på den där sidnoten "nostalgispecial".
anywhooo, kämpa på. ville bara uttrycka min sorg för s&l-chipsens död!

---

Hejsan!
Som du skriver så har vi slutat med de chipsen och tyvärr tror jag inte att
de kommer tillbaka.

---

fru konsumentkontakt var inte riktigt lika varmhjärtad som jag. men jag gillar henne ändå.
det kanske är dags att köra en "omg. jag har cancer" och få en sån last wish foundation-önskning. "jag vill ha tillbaks sourcream & lime!!!".

obs. jag ska inte klaga mer på att saker försvinner. förlåt!

jag hittade portello på en affär i telefonplan (david hittade portello på en affär i telefonplan och tipsade mig).
min lycka var i guld med platinumkanter. jag köpte så många jag hade råd med at the moment. (vilket råkade vara tre stycken såna 1,5litersflaskor)..
varför var jag så sjukt överlycklig?
PORTELLO FINNS FAN INGENSTANS! eller inte utanför norrbotten i alla fall.
ett tag fanns de på brisak på värmdö. jag köpte nog slut alla.
vad är det med mig och att älska saker som alla andra hatar?
jag menar:
vanilla coke. den försvann fortare än man hinner säga "vafandenhärärjugod".
sourcream & lime chipsen. jag köpte flera i veckan. sen drog de en joe labero och försvann.
portello. den måste ju ha varit stor någon gång.. eller?

suck.. i'm forever doomed att vara ensam om mina små lyckor/babies/fetischer..