Jag hade ju alltid kunnat börja med ett lite slött: finns det något bättre än totalt irrelevanta titlar? Sen skulle jag kunnat fortsätta med en lång beskrivning av denna natts drömmar, men jag tror jag skiter i det den här gången. Jag tror jag går på motorvägen bredvid den trygga stigen istället.

Pratar comviq kompis-gratis med systern. Jag går i två år gamla skor mot busshållsplatsen och det är med lätta steg jag vandrar. I alla fall tills systern säger att det är en minut innan bussen kommer. VAD ÄR DET FÖR JÄVLA BOMB ATT SLÄPPA?! Jag som trodde det var fetingchill för att jag redan hade missat pensionärstaxin jag egentligen skulle med, men jag hade tydligen missuppfattat tiden. "äh, fan skit i den, jag hinner ändå inte." "Men spring istället, vafan! Lägg på nu och ta i, tjockis!". Åh, fysatan vad jobbigt. Jaha. Då har jag väl inget annat val än att springa då. Tar tag i byxorna, som sakta glider av, med vänsterhanden och klämmer åt jackfickan med iPoden så att den inte börjar guppa. Som en gammal ångdriven maskin gnisslar jag igång. Damm flyger ut från alla leder och slöfocken springer. Vilken känsla! Jag viner fram. Eller det är i alla fall det som är meningen. Ska jag vara ärlig klampar jag mig fram, sådär som ankor skulle göra om de försökte springa. Klafs, klafs. Hahahaha tur att jag är mitt ute i skogen liksom, annars hade det ju varit ganska pinsamt om någon hörde mig springa som om jag vore ett par flip-flop och helvete det kommer ju någon där.. WHATEVER! Jag bryr mig inte, jag ska klämma ut den sista astmatiska luften jag har kvar så jag bryr mig fan inte om hon med barnvagnen ser lite för skräckslagen ut för att det ska vara roligt. Jag är kämparglöd materialiserad. Jag är vinden. Nu kommer en nerförsbacke. Jag känner att jag måste springa snabbare med benen, för överkroppen har gett sig fan på att ta sig framåt. Om jag inte pressar så kommer jag göra århundradets vurpa här hela vägen ner för backen, sånt gör ont gamle man, sånt gör ont. Jonatan, jag ser ljuset! Där framme är ju busshållsplatsen och bussen är fortfarande vid hållplatsen innan. YEEES! jag är alla människors härskare, jag är bäst och mina mycket manliga muskler bultar. Aj, min hals.

By the way! Jag har varit lite slacker på bloggen för att jag har gått och surat över min dator så jävla mycket. Nu har jag i alla fall beställt nya och svindyra delar och har planerat att gå och vara irriterad över att det tar sån jävla tid för delarna att komma fram i minst en vecka. Väldigt ledsen ni tre personer, eller vad det kan vara, som följer min blogg. Puss?