människor med kotiga ryggar böjer sig över soppan och ser.

aphjärtan som brinner med höstens ännu inte fallna löv.
filten virar sig själv runt två ihopknutna människokroppar.
varma drycker rinner sakta ner för strupen och ett leende föds
någonstans.
duggregnet talar med barnen.
duggregnet viskar till barnen.
duggregnet kallar på barnen
och barnen lyssnar.
aphjärtan som brinner med eldar som aldrig och alltid brunnit
en vecka i taget. en dag i taget. en timme för lite.

Kommentarer
Postat av: Petter

Snygg dikt, förutom "aphjärtan" som stör lite. :P

Men du vill väl ha det så antar jag.

2006-10-02 @ 22:56:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback