Fan så mycket det finns att ha ångest över hela jävla tiden. Jag är svag också. Och överallt finns det anledningar till mer ångest.

Kollar på någon random skitsnygg killes bilddagbok och så har hon skrivit ”oj. vilka käkben!”. Det betyder ingenting alls. Men som sagt; Jag är svag. Jag tar åt mig. Jag känner mig otillräcklig så sjukt snabbt. När det är så lätt att hitta truckloads av dessa kommentarer överallt blir det värre. Är inte jag bra nog? Hon säger att hon älskar mig och jag tror henne verkligen, det är det enda som gör att jag inte blir för sårad. Haha. Det låter motsägelsefullt när jag precis var asemo över en meningslös kommentar. Men det är så och jag vill inte tänka på hur det hade varit (’hur det var’ kanske det borde stå?) om jag inte trott henne. Men det är så lätt för henne att vara flörtig. Det är så lätt för henne att vara som en kniv i min sida. Hon menar det verkligen inte, men det är inte en del av henne att tänka efter innan hon gör. Det är så jag har tänkt det i alla fall. Sen vet jag att hon "är osäker och behöver uppmärksamhet", men ibland känns det rätt illa att min uppmärksamhet inte räcker till. För mig är hennes ord de enda som betyder någonting. Allt annat är bara bokstäver placerade i en meningslös följd, utspottade ur en maskins avgasrör.

Måste köpa presenter också. Jävla grej. Jag har ingen aning om vad man köper till henne.. Eller till hennes kompis för den delen, men det är inte samma sak. Jag hade panik över det här förut men sen kom jag fram till att ”puh, jag fyller år före henne, så då vet jag vilken slags present man ska skaffa”. OCH SÅ SÄGER HON HELT PLÖTSLIGT: ”jo! det är såhär att du, jag och hon ska fira våra födelsedagar tillsammans!”.
Hur stor är chansen liksom!? Jaha. Då får jag tänka ut något tankefullt, romantiskt eller kul eller jag har ingen aning. Det blir säkert heeelt fel. THE ANGST!