Promenera rakt fram från min dörr
så kommer du tillslut tillbaks.
Jag har gått samma väg förut.
Kom så pratar vi om vad man kan prata om
på en promenad där start och mål är samma plats.
Komprimera det till tretton stora ord
så kanske vi hinner gå igenom allt;
början, handling, klimax och slut.
Kom så säger vi ‘jag älskar dig’ i kör.
Håller varandra i handen och skriker högt
till mörkret som förföljer oss, i form av
sopkorgar och träd.
förälskad, kär, älskar dig.
precis i den ordningen,
det vet vi nu.

Jag klev upp klockan sju idag. Det har jag inte gjort på över ett år. Jag känner mig som en sån här människa, som jag hört så mycket om.

"Vad önskar du dig nu då?"
"Hm. Jag vetefan, pengar?"
Det är spännande hur all presentromantik och tremetersönskelistor har försvunnit över åren och knycklats ihop till nödvändigheter och "Fan skit i det... Jag vill inte ha nåt!".

18:53:
Paltkoma och Postal Service.
Grannen hamrar i takt och nu är det dags för läxor.
Eller det är så det är tänkt, men det låter som en jobbig grej.
Kanske lite mer zombies.
Kanske lite mer rymddräktsballetdansare.
Let's just skjuta upp det så långt det går?