Det står ett gammalt o'boyglas på mitt skrivbord. O'boyen har nästan stelnat. Det är kanske 15 meter till ett rent glas, ner för trappan och in i köket, men det är inte gjort. Det luktar illa, är det så jobbigt? Jag tror inte det handlar om det, köket hade lika gärna kunnat vara inom armlängd, det hade ändå stått ett halvmögligt o'boyglas på mitt skrivbord, jag hade ändå bara fortsatt (ungefär som den här meningen) kolla på det med smått irriterad passivitet. Varför har jag då inte bärt ner glaset? Ja.. Det kanske är en liten protest mot någonting. Det kanske bara är just passivitet och drägg. Jag vet inte och jag bryr mig egentligen inte, glaset kommer nog stå kvar till imorgon hur som helst.

killen! jag gillar din stil!
spegeln vill säga mig nåt.
shut the fuck up!!
jag tror.
men det gör ingen annan.
hoppar femton trappsteg i ett tag.
HA! jag vann.
ingen tittar.
var fan är mitt mediacoverage, va!?
nu är det på repeat.
tre snabba sekunder som går allt för långsamt.
vadå, jag förstår inte?
inte jag heller.
men när jag blir stor kommer pusslet pusslas
med en kopp te och några jättenyttiga mackor.