svetten rinner ner för ansiktet och ögonen flyttar sig spretigt över rummet.
händerna skakar intensivt och hjärtat slår hårt i bröstkorgen.
sakta försöker jag fokusera på det som ligger på bordet framför mig.
allt snurrar men jag vet att det är alldeles precis under mina händer.
en djup suck med illamåendet i halsen och tårarna i ögonen.
nu jävlar ska jag trycka i mig den här sista tallriken med kinabuffé!

---

...och utöver mina kallsvettiga buffékvällar så läser jag böcker.
fysatan. har du läst ben elton? nä, det har du inte. men han är jävligt bra.
det finns endel klockjävla rena oneliners från en amerikansk militärkaraktär
i boken jag läser nu. det är fan i klass med churchills sylvassa comeback:
"you're drunk!"
"yeah. and you're ugly. but tomorrow i'll be sober!"

---

aaah. jag har så jävla tråkigt. jag har suttit och kollat igenom min helgondagga (som min kusin så vältaligt skulle ha sagt det!). det är svinkul att läsa gamla emoinlägg. fan vad jag är emo? aah. good times.
hur som helst hittade jag en grej som jag skrev för ett år sen eller nåt som jag inte riktigt vet vad den betyder.. men jag gillar den:

sen kom cirkusen till staden som borde ha gett upp.
'varför?' frågade sig människorna gång på gång.
när de egentligen borde ha frågat 'när?'.
och ingen förstod egentligen vad profeterna menade.
profeterna som sa så stora ord.
orden som inte betydde någonting bakom sina välutbildade fasader.
stenen jag släppte för att se hur mycket vatten som fanns kvar,
landade med en dov duns några veckor senare.
men det var det ingen som hörde.
brunnen är alltid för djup
och ljudet alltid för svagt.
jag stod bredvid med rund rök rinnandes utefter mina kinder.
och jag tror det var då jag bestämde mig.
'det är dags att gå!'
för cirkusen har kommit till staden.