Du är min enda drog.
Mitt vapen och min musik.
Du var allt jag såg
när jag gick omringad av lik.

Fan vad obehagligt det är när filmer går lite för nära. Alltså, inte emotionellt, bara fysiskt. Kortfilmen som visades innan "vinnarfilmen" idag var en sådan film. När det är en stor fet närbild på en kuk som orgasmerar över hela stället vill jag säga neeeeeeeeeeeeej.
Jag antar att den var där för att få en att känna att det är på riktigt, eller kanske till och med för att få en att känna sig obehaglig till mods.
Det var ingen som klappade när filmen var färdig. Alla var i chocktillstånd efter kuken och spunket.

Ni som läst min blogg förut vet kanske att jag är sjukligt förälskad i den totalt utdöda drycken Portello. Det är på det planet att jag snabbt går till läskavdelningen och skannar av sortimentet, för att se om det finns Portello, i varje livsmedelsbutik jag går in i. Det finns aldrig Portello.
Med det sagt kan jag säga så här: Hanna hittade Portello åt mig! Förstår du hur glad jag blev eller? Jag hoppas du förstår..
Hon har börjat en julkalender till mig. Portello var nummer 2. (DET VAR HON SOM TVINGADE MIG ATT ÖPPNA. Inte tvärtom) Sjukt spännande. It's gonna be a spännande jul!

Jag såg precis Futurama - Bender's Big Score. Fyfan vad jag har längtat efter det här. Det var INTE igår man fick se helt nytt material av Futurama. Heck, det var inte ens i förrgår!
Nu ska jag gå och sova med ett stort leende på läpparna.
Tack och adjö!

---

På tal om bilder som rör på sig; jag såg Superbad. Den var riktigt jävla bra. Jag ville typ gråta när den fick en fyra av filmkrönikan, men nu kan jag nästan le lite i smyg. Precis sådär så att man inte vet om det är ett leende eller bara en jag-har-lite-ont-någonstans-min... Du vet?

Helt plötsligt blev jag bara sjuk. Vad är det här för en värld, där människor blir sjuka? Jag ville ju jobbajobbajobba för att jag är kapitalistkapitalistkapitalist.
Nu ska jag gå och värma på mat och säga lite "guuuh, vad det är synd om mig!" på vägen till köket, trots att ingen är hemma.

Det gick förbi en rakad kille på t-centralen idag när jag stod och väntade på tåget. Någon hade ritat en ful jävla gubbe med spritpenna på hans huvud. Jag tror inte han visste. Jag funderade lite på att knacka honom på axeln och säga "eh, du har en ful jävla gubbe på ditt huvud". Men han såg så jobbig ut, så jag bestämde mig för att nej, det är roligare såhär.
Så vitt jag vet går han ännu omkring med en ful jävla gubbe på huvudet.

Ok. Så, Juno. Se den! Herre vad den var bra! Skrattade, häpnade, grät (fast egentligen inte, men could have!). Sjukt härlig karaktär, Juno.  Burr.

Idag är det dags för första filmen vi (Jag och Hanna) ska se på filmfestivalen. Surprisefilm 1. Det är hela mystery box-grejen. Jag har absolut INGEN aning om vad det kommer vara för film, det kanske kommer en porrfilm? Det hade ju varit surprising...

Imorgon ska vi se Juno. Den lär vara så sjukt bra, jag peppar som fan. Direkt jag såg att hon Hard Candy-skådisen var med så utbrast jag "I'VE GOTTA FRIKKIN SEE IT!".

Ja, jag sa det på engelska. Allt jag verkligen menar säger jag på engelska. Det är för att jag tror att jag är ball då. Och det är jag också.

Me suck big time yes.
Jag lyckades sova bort den enda lektion som var viktig idag. Någon måste stå med piska och godis för att få upp mig ur sängen tror jag.
Berättade jag om gången då jag tänkte att jag hade en tidsmaskin? Varje gång klockan ringde drog jag i en spak, så kom jag 10 minuter bak i tiden.
Idag var det ingen tidsmaskin, men det följde samma mönster. Det var mitt jobb att stänga av larmet och sova vidare. Jag tror det var något om spelutveckling.
Hur som helst försov jag mig. Stort.
Det suger.

Kuddarna skriker sig hesa.
Mörkret tittar på, går förbi, skiter i.
En stilla resa.
Medvetandets sorti, ett förlorat parti
mot landet där allting kan hända.
Där folk stryps av röda trådar som gått av
och letar lampor som inte går att tända.
Detta land är ett ändlöst blått hav.
Navigatören är död.
Men vi har fortfarande gott om bröd.

---

Som sagt.
Jag hjärta rim.
Hehe.

Det finns sanningar som fryser för att de är nakna.
Det finns ord som faller ner för stup för att de inte når fram.
Det finns människor som värmer.
Det finns människor som fångar.
Det finns människor som gör allt bra igen.

---

När jag var fem fyllde jag ett papper med blyerts.
Jag ritade med suddet när det väl var fullt.
Det kändes som att föda. Det kändes som att döda.

Okej. Förlåt för all frånvaro av närvaro. Jag får väl kanske skylla på att jag haft fullt upp de senaste veckorna. Jag ska skärpa mig, ok?
Ett blogginlägg om dagen är bra för magen!

Jag är så jävla trött att jag kommer somna innan jag lagt huvudet på kudden.
Mina knän skriker på hjälp. Min rygg skriker inte alls, den har dött.
Sistaminutenarcadefire var riktigt bra. Väl spenderade 300kronor.
Ja.. Förutom att jag just nu är 70 bast och har lungemfysem.
*Host*

Ryggraden knyter knutar runt sig själv.
För att hitta dig.
Ögonen slutar se när jag åker iväg och du står kvar.
Jag famlar i mörkret och hittar snö.
Snö klockan klockan tolv på natten, med glass i handen.
Snö klockan halv fem på natten, med dig i handen.

Ryggraden går av.
För allt gråt du pressat ner i halsen
när du fått höra att du inte är värd presenter.
Trots att du är värd allt som finns att ge.
Och mer.

Ryggraden lagas med spik och med tejp.
För att jag ska kunna sträcka på mig.
När du går bredvid.

Förlåt för att jag inte varit så aktiv nu några dagar.. Jag var tvungen att hjälpa en gammal dam över gatan... Rädda livet på ett barn.. Och öh.. öh.. Donera pengar??

Skoltidningen blev klar efter många om och men. Nu sitter jag och skriver en uppsats till trafiken. It never ends..