hahahhaa. msn-battle. finns det något bättre?

jag
the nonsensical wizdom of media conglomerates
spraying subliminal messaging, idealistic bombthreats.
nothing is more thruthful than the lie of a saint.
the hypocrite becomes the the idol that makes people faint!

zashay
your mother is an ape.
don't try to escape

jag
no more monkeybusiness.
i scream and climb trees.
higher than heaven i come.
better than all... not even worse than some.

sen dog hans msn
när han kom tillbaks:

jag
bent over backwards, trying to find words.
it always stops around two thirds.
hoping for something.
becoming more like nothing.
resting my hands on my bloodspattered knee.
the victims of my rhymes, breaking free.
mr. goodshine tells me to punch them back in.
i do, but he tells me i lack gin.
i cannot drink my trouble away.
it's there, deeper down than i can reach, in my way.

zashay
the time has come to look death in the eyes
we should stand up and take it like men
but you run your way back home to mom and cries
i wonder if you´ll grow up.. wheeen!?

jag
I don't cry. my father taught me not to.
i stand in the darkness, i might swot you.
the barrel of a sniper rifle pressed against your head.
the clock ticking, three, two, one. full of lead.

det var nu det spårade ur lite. hahaha

zashay
your mama wants me to fuck her red
but i rather se my self dead than living with that emotional shit in my head.

jag
your mother didn't want me to fuck her, and yet i did.
i killed your father first. and then your brother, the kid.

zashay
yeah, i always knew you had a thing about my brother
but really i dont care, no bother.
Ofcourse you wanted my father dead
he was the one lying with your mother in my bed.

jag
the underlying feeling of that is incest.
your family reunion, a fuck fest.
your grandmother in the bottom.
you come first even though you don't have bråttom.

sen skrattade vi i en halvtimme och hade vilt gaysex i duschen.

haha. alla såna här battles trappas alltid upp. seriösare och seriösare. it's the bomb!

Dagens insikt #1
Jag hatar människor. Någonstans djupt där inne är jag columbinekillarna, una-bombaren och the boston strangler ihop. Alla andra är helt jävla dumma i huvudet och gör fel. Även när jag gör fel är det DERAS fel att jag gör fel, idioter.
Det här har jag märkt för att alla människor helt plötsligt blir äckliga varelser av smuts och inkompetens på morgonen och klockan sex. Ställ dig i en tunnelbanevagn vid de tiderna och känn efter... Du kanske också har en massmördare i dig?

Dagens insikt #2
Jag har blivit en coffejunkie. Jag måste få i mig en kaffe för att vakna. Det värsta med det är att jag inte ens dricker en om dagen. Betyder det att jag går omkring och sover hela tiden? Betyder det att jag inte går omkring över huvud taget? Åh herre gud, sover jag nu?

Jag biter hål i min läpp. Det är inte med mening men tänderna gnager och sliter och drar. Jag stressar ihop. Är det inte meningen att det ska vara lov? Ska jag inte vila upp mig? Jag kommer komma tillbaks till skolan precis lika stressad som veckan innan. Lov/semester/vila/lugn. Nope.

---

Jag saknar din rygg. Jag saknar dina andetag. Din sovande kropp berättar sagor som sedan länge varit glömda. Sjunger vaggvisor tills jag somnar och dricker kaffe i rummet bredvid. Jag saknar din rygg. Jag saknar dina andetag.

Laktosintoleranta tankar dricker sig mätta på sur mjölk och går ut för att pulsa snö upp till midjan.
Paranoida samtal mellan ena hjärnhalvan och den andra. I morsekod. Baklänges.
Någonstans hörs en smäll och alla tror att det är ett pistolskott. Tills de förstår att det är en glödlampa.
Små bitar glas kilar in sig i minnet. Skapar hål.
Tillfällig sinnesförvirring, sa jag och kom skrattande ut på andra sidan labyrinten.
Hundratals sagors slut vibrerar i mitt huvud.
För det är verkligen slutet gott, allting gott.
Även fast vi står i början.

Jag delade mitt hjärta i bokstavsmånga delar och klistrade fast dem med karlssons klister och lite fantasi. Olika kombinationer på samma rosa bakgrund.

Något hände och jag började censurera mig själv med Tippex och silvertejp. Kärlek försvann. Tystnad försvann. Skratt, leenden och långa promenader försvann.

Censur, blockad, filtrering.

Kvar blev anorektiska texter om någon annan.

Man får inte skriva vad man vill. Man kan bli stämd. Eller ännu värre, man kan göra någon illa.

"Hejtjenahallå! Jag undrade vad man måste göra för att fixa visakort?"
"Mmhm. Ok...... Hur gammal är du?"
"Eh, 18"
"Okej. Legitimation......."
"Ska jag fylla i papper eller hur gör jag?"
"Jag kan fixa det här.... Tjänar du 100 000 om året?"
"Jag.. Öh. Va?"
"100 000 om året?"
"Va? Neeej. Hah. Alltså va? Det är ju absurt mycket"
"Nejdå. Det är ju bara......åttaåtre i månaden innan skatt!"
"Men va? Haha. Nej det tjänar jag inte. Jag tjänar typ högst sex. Jag går ju liksom fortfarande i skolan?"
"Mhm. Men du måste tjäna 100 000 om året för att få visakort hur som helst."
"Men.. Men... Men... Jaha."

Suck. Det är ju inte som att jag tänker använda kreditfunktionen. Jag ville ju bara kunna köpa pryttlar över internet. Visakortet var ju nästan den största peppen inför 18årsdagen. Värdelöst!! Fast jag ska smygbeställa det över internet. Då ska det tydligen funka. He he he he.

Tolv procent av alla människor drömmer enbart i svartvitt. Det gör mig otroligt lycklig på ett sätt jag inte kan förklara. Säg mig att magi finns och jag skulle kanske reagera likadant. Jag finner det romantiskt till gränsen att jag blir tårögd, helt sjukt.

"I like you
you don't make me cry
I like you
you always make me smile

you slide across the MoMa
we dance into a coma
I like you
and I don't even have to
I don't even have to try

I don't know what it is
you just say all the right things
I don't know what it is
about you

I like you
you kiss me hello
I like you
you never make me toast

you're taking such a long time
I'm having such a nice time
I like you
and I'd like to stay up all night
with you"

Elephant Parade - For You

Snart måste jag fundera på att börja tänka på att kanske om ett tag gå och lägga mig. Jag ska upp alldeles för tidigt för att vara vaken nu. Klantigt, Emil, klantigt. Imorgon kommer jag vara lika fartig som en blind tax utan ben.

Något av det mest inspirerande som finns är att läsa en bra bok och lyssna på ännu bättre musik samtidigt. Detta följer tesen att en bra sak blandat med en annan bra sak alltid blir dubbelt så bra. Det fungerar inte med mjölk och apelsinjuice eller chokladkaka och vingummi men det fungerar oh-så-bra i det här fallet. När jag klev av tunnelbanan hade jag så mycket inspiration att jag blev flummigare än Steven King på LSD. Det var överdos. Jag gick omkring i mörkret och ville bara skriva, skriva, skriva. Jag kom på så bra idéer, typiskt Steven King. "OH MY GOD! Jag har det! En mangel i industristorlek som i slutet börjar röra på sig och jaga huvudpersonerna. I'll be fucking rich!!". I mitt fall var det om alternativa universa och annat skit. När ruset lade sig kom jag på att jag kanske inte hittat nästa Harry Potter ändå. Det var hur som helst trevligt med motivation, inspiration och en gnutta open mindedness.

Egentligen tycker jag om min knarkhallis i smyg. Det kommer säkert upp en offspring till den idén här någon dag...

min hjärna dansar tango med hjärtat och snubblar på skosnöret.
rullar in i vitrinskåpet som spyr ut sina dyrbara inälvor över golvet.
min hjärna dansar tango med hjärtat och det är svårt att hålla takten.
någon har spillt vatten på trummaskinen så jag ligger i sängen utan komp.

Precis som med upp till kamp! är det ingen som ser, alternativt förstår, hela grejen. Studio 60 lyckas med konststycket att vara både rolig, spännande och bra. Om du har sett vita huset känner du igen dig, så fort det pågår ett samtal rör folk på sig. De byter om, bygger hus eller hoppar hage samtidigt som de pratar. Det blir fartigt, jag gillar grejen. Hur som helst tänker jag inte berätta varför den är bra, jag är inte tillräckligt mycket kulturvetare för det. Plus att man inte ska ta folks ord för att något är bra, det är bara tips som gäller. Jag tipsar dig: Kolla på Studio 60 on The Sunset Strip, you won't regret it.

När jag inte kan sova har något sjukt i huvudet hänt. Jag är den där killen som somnar trots att det är musik på full blast i högtalarna. Jag känner bara en person som kan somna lättare än jag. Alltså har något sjukt i huvudet hänt, för nu har jag legat i en timma och bara vänt mig. Nu kanske du säger "vafan, en timma!? svaaaagt!" med ett överlägset ansiktsuttryck, men jag somnar på HÖGST en kvart när jag lägger mig vanligtvis.

Jaja, tillbaks till sängen. Poo.

---

Ron Dreamchest säger (00:58):
hahahahaha
Ron Dreamchest säger (00:58):
fan va kul porrmusik det är till porrfilmen jag råkade slå på
Ron Dreamchest säger (00:59):
"råkade"

Jag har kommit in i en svacka. Jag bryr mig så sjukt lite om skolan just nu. Det suger, jag har bara ett år kvar. Snart är det lov, jag sitter här och hoppas att det ska hjälpa. Det är väl det som är meningen?

Female Yakuza goes modeblogg!

Bilden är en sån här modebild där det står "Skor 1430kr" och så är det enda man ser på bilden ett kolsvart motionblur som lika gärna kunde varit en fisk.

Fisken är i det här fallet följande:
Kofta - JUNK de LUXE - 799kr
Byxor - Minimum - 999kr
Inhandlat på Grandpa söder.

And there you have it, people.
Äkta shoppingtips från good old female.

toves trettioårskalas var svintrevligt.
jag och hanna blev vän med en 29årig göteborgare som säljer ost. vi ska guida runt honom i stockholm när han kommer hit om några veckor.
god mat. trevligt folk. och vafan, jag kände mig inte som fem år trots att alla andra var runt 30.
lyckat! hehe.

trettioårsfest. jag och hanna är utan tvekan de yngsta på festen vi ska till ikväll. min chef fyller trettio. vi får sitta vid barnbordet.. det som ställs ut enbart för våran skull. hur som haver ger vi henne bland annat en blandskiva med texten:

OBS! Låttexter som "When we were seventeen, our life was like a film" passar absolut inte in på dig!

Och tänk inte på "Don't fear the reaper". Du är inte ett steg närmare döden, bara ett längre ifrån födelsen!

"instead of saying all of your good bajs, let them know you realize that life goes fast." handlar om alla andra.

Hoppas det känns bra att vara ett år äldre nu! Du är hur som helst allas våran idol!

jag älskar att jag äntligen gett min syster ett musiktips som hon faktiskt gillat(1*). mer än så; hon har faktiskt KÖPT skivan. riktiga pengar alltså, inga monopolpengar till grannen som laddar ner skivan åt henne.
man (obs. läs jag) köper inte skivor. sist jag köpte en skiva var när jag gick i 7an ungefär. när skivbolagen vill säga att de förlorar stora summor pengar på fildelning använder de mig som exempel. det är sant! jag köper inte skivor, jag laddar ner dem istället. förlåt alla deprimerade skivbolagsmagnater, det bara blev så. ledsen.
och om vi ska fortsätta i musikspåret så kan jag säga att "ingenting" med kent faktiskt är bra! IN YOUR FACE KENTBASHERS! jag är i och för sig också en kentbasher, det är inte så ballt att tycka om kent, och de är rätt dåliga. det har man ju läst också! jag tror det var fredrik virtanen som mobbade någon krönikör genom att påstå att han lyssnade på kent. stackars, stackars kent.

och en fråga till er som faktiskt tycker att kent är bra och som hört nya skivan:
är det alltid så eller är det bara nu som han sångaren har lyssnat väldigt mycket på di leva?
eller är det så att det bara är jag som märker vibbarna?

---

1*: band of horses med skivan cease to begin

jag gick precis 100 meter utomhus till en annan byggnad där jag åkte upp 7 våningar för att köpa en burk cola. fast först tvingade jag en vän åka tillbaks och hämta pengarna jag glömde.

har jag missbrukartendenser? jepp och åter jepp.

life is a quest for more smileys, don't you agree?
incorporating feeling into a black and white reality,
that's what we're trying to do.

det är inte sverige. det är ett som är säkert. men var är det någonstans?
min vän springer omkring i ett köpcentrum och irriterar folk. han river ner de gigantiska metallbokstäverna från skylten utanför som om de vore kylskåpspoesi. han gör det utan att ta på dem också.
det är när alla bokstäver brakar ner i backen som säkerhetsvakterna börjar jaga honom.

"oj.. vad betyder den där skylten?"
jag känner igen tecknena. det är symbolen för varning och symbolen för återvändsgränd men jag förstår inte kombinationen.
"det är en dörr i slutet av gränden, det är helt sjukt, den går inte att öppna! den sitter helt fast men har inga lås. jävligt läskigt."

tillbaks till min vän som just nu jagas av ett flertal vitklädda säkerhetsvakter som helt plötsligt blivit någon sorts medeltida kvasimilitärer. jag tror det är i samma veva min vän blir till jag.

jag springer på sidan av en monstruöst enorm folkmassa. det är uttryckslösa ansikten och alla har hattar på sig. mina jagare har också hattar på sig, av samma sort som folkmassan, fast något högre.
jag ser en gränd längre fram och viker in när jag sprungit dit.
i slutet av gränden är det en färgglad husvägg med en liten välvd trädörr ungefär i midjehöjd, som om det en gång funnits en liten trappa.
jag knackar på dörren antingen frenetiskt eller helt lugnt, vid det här laget vet jag inte längre.
man kan se hur männen i de vita dressarna kommer springande mot mig, de skriker. det är regeringens underhuggare.
"stanna! knacka inte på där! du få... va? men.."
männen stannar upp. han som helt uppenbart är ledaren verkar föra en konversation med någon.
han pratar med vad det än är som finns innanför dörren, tänker jag.
"...okej, du kan gå in där"
ledaren har av någon anledning slutat jaga mig, jag tänker inte så mycket på varför utan öppnar bara tacksamt den lilla dörren och kryper in i den mörka hålan.
golvet där inne är i trä med ganska stora glipor emellan plankorna. jag tittar mot fönstrena som vätter mot gränden och förvånas över att det är så lätt att se ut när man inte ens såg att det fanns fönster utifrån.
"hej" säger mörkret med en gammal kvinnas röst.
det är inte förrän jag hör rösten som jag vänder mig mot rummets högra hörn där ett bord är placerat. bordet är det enda som finns i rummet förutom stolen som står bredvid.
jag har plötsligt flyttat mig närmare bordet och stolen, för jag kan nu se vad det var som frammanade rösten.
en decimeterhög spindel eller fluga sitter på stolen. hon ser sjuk ut, tänker jag.
"jag har inte mycket kvar längre av den kraft jag en gång besatt"
varelsen börjar krypa mot bordkanten. varelsen kommer precis till kanten. varelsen stannar.
helt plötsligt ligger varelsen på golvet, den har krossats av fallet och det sipprar ut någonting kladdigt grönt eller kanske brunt från kroppen.
tillslut finns det ingen kropp mer, det är bara en kladdig klump.
jag tittar bara på klumpen på golvet. jag säger inget och jag tänker inget.
efter ett tag börjar klumpen vibrera. sakta formas en snigel av klumpen. snigeln rör sig över det lilla kladdiga som är kvar. den äter det.
"jag har bara ätit fel. någon har gett mig fel mat. jag måste äta rätt. det var det som var felet"
nu kan jag gå därifrån. jag vänder mig mot dörren och börjar röra på mig.

ledaren för de vita männen tittar sorgset på folkmassan och säger "det här är fel".

jag minns inte längre vad han sa efter det, men han sa många ord. orden fick människorna att stanna upp. orden fick människorna att se ut som människor.

en man tar sakta av sig sin hatt i motljus, tillräckligt för att han bara ska vara en siluett mot solen.
det växer fram ett stort hår från mannens huvud. han har släppt sig fri. folkmassan släpper sig sakta fri. förtrycket som hållit människorna i chakt slutar existera.

---

vem var insekten som dog och sen återuppstod genom att äta resterna av sin gamla kropp? varför fick ledaren av de vita männen helt plötsligt världens insikt och omvände hela folkmassan? vem var regeringen och vardå? varför slopades en tydligen helt övermäktig regim över en minut utan att få en sekund med i spelet?
det här är ju helt ologiskt! helt sjukt. helt sjukt. allting räddades i slutet av att befolkningen blev hippies? vad i helvete? och hur kom det ens in på spåret att befolkningen behövde räddas?
allt var bara en jävla improvisation, eller hur? det var ingen djupare mening? i've got you all figured out, hjärnan! mig kan du inte lura med halvtrassliga röda trådar.

så fort jag inte har något att göra spelar jag jetman på facebook.
eller ok. även när jag har något att göra spelar jag jetman på facebook.
jävla skitspel. men det är som att duscha för mig (jag antar att det behöver förklaras)
när jag duschar tänker jag så mycket bättre.
mycket bättre än när jag badar.
det är kvalitet före kvantitet.
när jag badar är allt så himla tyst.
jag blir stressad och tänker för mycket skit.
jag är nog en sån som lyssnar på porlande bäckar och utövar yoga egentligen.

jag lyckades med konststycket att totalt glömma bort att äta idag.
så nu sitter jag här med en mage som låter mer än musiken i högtalarna.
snart är det mat, jag räknar nanosekunder.
jag kan inte tänka klart.
jag är en serietidningsfigur, allt blir till köttbitar.
- äääääät miiiiig.

---

jag åt precis.
nu känner jag för att äta lite mer.
mmmat.

otroligt tjockt inlägg? matmatmat. hehe

NU JÄVLAR!
jag ska fan börja uppdatera den här döda kossan varje dag.
vi får se hur länge det håller. men jag ska i alla fall försöka.
KISSES AND HOES!

det här blir en spännande vecka, månad, år?

---

oh holy fuck!
pierre kommer hit på torsdag.
så fredag blir till att gå på krogen!
fy utahelvete (oj, vad jag svär idag?) vad kul det ska bli!

jag tror klockan var runt tolv när det hände.
inte tolv på natten alltså, nu pratar vi lunchtid.
jag satt på ett kebabställe i gamla stan.
det är litet som fan, men billigt och nära.
dörren står alltid öppen, och det var en kall dag
så jag satt vid fönstret med jackan på.
brödet på kebabrullen hade blivit sådär vattnigt.
det är vattningt ganska ofta där faktiskt.. inte så bra.
det var i alla fall när jag satt där och åt på min
lite för vattniga kebabrulle samtidigt som jag förstrött stirrade
ut ur fönstret det hände.

nu är klockan alldeles för mycket (01:10 at the moment) och det ser fortfarande konstigt ut.

jag började genomföra den här idén och ångrade mig halvvägs igenom. den är ju förfan skittråkig. jaja. det får vara så här ett tag. sen får ni något nytt..
bläh

(plus att det är HELT annorlunda i explorer jämfört med firefox. skit också att jag suger på att koda css. haha)

(PLUS att jag slår dig om du inte har helvetica)

jag dansar i takt med dina ögon.
muskler som rör sig enbart i huvudet.
foxtrot, vals och mellanstadietryckare.
det står en danslärare och skriker
siffror med engelsk brytning
i idrottshallen.
mina läppar formar ett leende.
som blir till ett skratt.
som blir till en kyss.

---

jag vet att det inte blev ett långt inlägg.
men jag måste gå och lägga mig om en och en halv timme sen.
god natt.

ett stenkast ifrån min barndom
står jag nu och minns allt som om det var jag.
som om det var jag som gick omkring naken med rådjurstofflor.
som om det var jag som var dynamitharry när vi lekte.
för när jag tänker mig in i mig själv som liten
ser jag världen med mina ögon som redan utvecklat periferiseende.
jag vet vad jag vet nu.
jag tänker som jag tänker nu.

jag läste någonstans att man har hittat sin personlighet när man
kan titta tillbaks flera år och fortfarande känna att det där är "jag".
betyder det att jag är en självsäker ungdom med rak rygg
och förtroendeingivande blick?
man kan ju hoppas.

det är där allt landar; man kan alltid hoppas.
hoppas, hoppar, hoppar över stora stycken för att komma snabbare till slutet.
det är kanske det som händer när man blir äldre.
"gud vad tiden går fort".
man tar sats och hoppar långt som fan i tidslinjen.
bara för att komma snabbare till slutet.
vad det nu är...
döden?